söndag 20 oktober 2013

Kredibilitetsinflation och felallokering av kapital

Hur kan vi ha expansion i monetär bas, utan att det märks av i konsumentpriser? För att besvara frågan tänkte jag introducera "kredibilitetinflation", som är ett koncept jag blev introducerad till av FOFOA, vilket jag tycker har ett ganska bra förklaringsvärde.

Kapital är inte siffror på ett papper, utan det är verkliga maskiner, kompetenser, lokaler, råvaror etc. Dessa måste vara rätt utformade och vara på rätt plats vid rätt tillfälle för att ha något värde. Ifall det upptäcks att kapitalet måste "ommöbleras" får man en recession, eftersom värdet av kapitalet visar sig vara lägre än man tidigare trott. Resurser måste avsättas för att fixa omallokeringen av kapital, vilket gör att man får mindre över till andra syften.

Finanssektorns uppgift är att ta vara på folks resurser genom att allokera dem effektivt. Haverier tyder på att man har misslyckats med allokeringen, vilket i en sund marknad borde innebära att man blir fråntagen sina möjligheter att allokera kapital. Det är så en marknad måste fungera, annars kan felallokeringen fortsätt växa ända tills det inte finns några resurser kvar. Förtroendet måste förtjänas.

Här kommer centralbanken in. Genom att tillföra marknaden artificiellt förtroende, i form av likviditet (och löften om likviditet), skjuter man upp uppvaknandet om att kapitalet är felallokerat.

Sedan 80-talet har centralbankers expansion av penningmängden lett till inflation i finansiella instrument, snarare än i konsumentpriser. Centralbankens funktion som stoppkloss mot bankkollapser har lett till kredibilitetsinflation. Med andra ord litar folk mycket mer på de finansiella instituten än vad de hade gjort på en marknad utan centralbanker. Folk lämnar över sina besparingar till finansindustrins spelare, utan vidare eftertanke, och förväntar sig att framtidens avkastning och priser på tillgångar (som aktier och hus) alltid kommer vara högre än dagens. Vad det i sin tur leder till, är att finansindustrin - befriade från marknadens tillbakahållande skepsis - blir korrumperad och börjar fokusera på att blåsa-, snarare än hjälpa kunder. Felallokeringen ökar, men täcks över med billiga krediter. Samtidigt försöker politiker hålla de värsta felinvesteringarna i schack med hjälp av regleringar, men då de agerar utifrån imperfekt information blir det mest bara halvmesyrer, som samtidigt får en massa oförutsedda negativa effekter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar