tisdag 29 oktober 2013

Kryptoanarkism i New York Times

Artikeln är förutsägbart skeptisk, men bara att sådana här idéer sprids är en oerhörd vins för alla som inte uppskattar dagens stater.
In a nutshell, Mr. Srinivasan, a computer scientist and co-founder of the genomics company Counsyl, told a group of young entrepreneurs that the United States had become “the Microsoft of nations”: outdated and obsolescent. When technology companies calcify, Mr. Srinivasan said, you don’t reform them. You exit and launch your own. Why not do so with America?
Men istället för låta katedralens (eller "pappersbältets") huvudsakliga propagandaorgan sila budskapet, tycker jag man borde lyssna direkt på vad han har att säga.


transcript

söndag 27 oktober 2013

Kulturell utveckling eller degeneration?

Med all vår tekniska utveckling blir det lätt anta att vi går en väldigt ljus framtid till mötes. Det hela är en del av den progressiva, linjära, historiesynen, där mänsklighetens historia har en tydlig riktning. Tillämpar man däremot en lite mer cyklisk historiesyn, ser man snabbt att mänskligheten har haft sina upp- och nedgångar. Civilisationer har sprungit upp, drivna av nya teknologier, för att sedan stagnera och slutligen förfalla. Utvecklingen i teknologi har stött på något hinder, en mystisk motkraft som tycks växa som en svans till teknologin, för att till slut överväldiga den.

En möjlig förklaring är att innevånarnas "moraliska karaktär" degenererar, men exakt hur skulle det i så fall gå till? Jag är ingen expert på historia, men jag tänkte visa på ett mönster som går att betrakta i dagens samhälle.

För att ni bättre ska förstå mönstret, tänkte jag först introducera ett koncept för att kategorisera olika evolutionära strategier, kallat r/K-selektion. Enkelt kan man förklara det som att r-selektion ger en hög mängd avkomma, samt liten investering i uppfostran, medan K-selektion är det omvända. r-selektion kännetecknas av opportunistisk fortplantning, större svängningar i populationens storlek, samt lägre social organisation, medan det omvända gäller för K-selektion. Generellt främjas r/selektion av instabila miljöer, där ingen hållbart strategi för att investera i avkomman har kunnat utvecklas.

r/K-dikotomin finns även hos människor, då vår fortplantningsstrategi kan variera beroende på omständigheter. Tack vare våra stora skallar och långsamma mognad krävs det en hel del investering i att skydda havande och ammande kvinnor, men för en man finns fortfarande en möjligheten att skaffa en väldans massa barn med olika kvinnor. Kvinnan står därför inför ett val: skaffa en man som kommer hjälpa till med skydd och resurser under barnens uppfostran, eller en man som kan ge henne väldigt attraktiva söner, vilka kommer sprida vidare hennes gener i en väldigt hög utsträckning, men som själv även har barn med andra kvinnor.

Så, hur är det här relevant för en eventuell "degeneration" av dagens samhälle? I nutid är den svarta befolkningen i USA ett väldigt intressant studieobjekt. Där är det mönster jag vill visa på lite längre gånget, så feedback-loopen blir tydligare:
  1. Uppmuntran av "självständiga kvinnor" + välfärdsstat
  2.  Kvinnor drar sig mot "toppskiktet" av män (rent attraktionsmässigt, då försörjningsförmåga spelar mindre roll)
  3.  Män fokuserar på att hamna i detta toppskikt istället för att bygga något långsiktigt (hyper-maskulinism á la gangsterkultur)
  4. Ungar tar efter, då de inte har några fäder att se upp till. Åter till punkt 2...
Eftersom det handlar om en feedback-loop, snarare än en enskild händelse, blir effekterna tydligare för varje generation. Nuläget beskrivs bra här.

Effekten av punkt 1 är delvis beroende av hur stor chans man har att skaffa en signifikant bättre materiellt väldstånd genom att jobba. Eftersom möjligheterna är mindre för svarta (oavsett om det handlar om biologi, kultur eller "strukturell rasism") , blir effekten av välfärdsstaten större hos denna grupp.

Punkt 2 är ett helt fält för sig själv, som jag förmodligen kommer utforska vidare. Vad jag kan säga just nu är att "dominans" tycks vara viktigare för mäns sexuella marknadsvärde än utseende, samt att kvinnor dras till män som andra kvinnor dras till. Det senare är inte enbart en effekt av att attraktivare män drar till sig fler kvinnor, utan bara själva vetskapen om att en man eftertraktas av andra kvinnor gör honom mer attraktiv.

Punkt 3 tycks vara en uppenbar effekt om man ser till vad svart kultur har utvecklats till. Dock kan graden av kausalitet inte bestämmas med exakthet, då det även finns andra orsaker.

Punkt 4 handlar om normalisering. Tabun för "slampighet" försvinner för den nya generationen, samtidigt som pojkars manliga förebilder i högre utsträckning finns utanför hemmet.

Man skulle kunna argumentera för att det är ett fenomenen som är väldigt specifikt för just svarta i USA, men den lösa polygamin tycks även breda ut sig i norden.
Utvecklingen går mot allt fler barnlösa män, anser hon efter att ha studerat SSB:s befolkningsstatistik från 2000. - En fjärdedel av alla 40-åriga norska män har inga egna barn. Barnlösheten ökar mycket mer än för kvinnor, säger Skrede och tillägger att andelen män som har barn med flera kvinnor ökat lika tydligt. År 2000 hade bara sju procent av de 60-åriga männen barn med flera kvinnor. Andelen bland 45-åriga män låg på tolv procent.
Att svenska män blir mer antisociala (punkt 3) på grund av den här skiftningen är knepigt att bevisa. Invandringen påverkar exempelvis inte bara statistiken, utan har även ett kulturellt inflytande. Dock skulle man kunna undersöka skolresultat, hur många som läser vidare (påverkas dock av vår galna utbildningspolitik), korruptionsgrad och liknande faktorer som kan visa huruvida vi män investerar i en gemensam framtid. En översikt, som delvis berör detta, är Bo Rothsteins artikel 'De som inte har, inte älskar och inte är'.

The Story Of Hip Hop And The Crack Generation

Jag sitter och filar på ett inlägg om "degeneration". För att ge lite bakgrund såväl som ett vidare perspektiv skulle jag vilja rekommendera en dokumentär. Planet Rock: The Story Of Hip Hop And The Crack Generation handlar, som titeln antyder, om samspelet mellan hiphop och den knarklangarkultur som dök upp i och med introduktionen av crack.


torsdag 24 oktober 2013

Konservatismens dialektiska analfabetism

Dialektik är ett sätt att betrakta samhällelig debatt, samt dess utveckling. Det hela startar med att man har en tes, som representerar status quo i folks uppfattning. Denna tes är med nödvändighet imperfekt, vilket ger upphov till en antites. Antitesen består av de relevanta observationer som tycks motsäga tesen. Från konflikt och förening och en massa tjaffs fram och tillbaka mellan tes och antites föds sedan syntesen; den nya uppdaterade världsbilden.

Problemet med konservatismen är att den inte verkar ha begripit den här processen. Den är inte proaktiv, vilket gör att vi ständigt har en glidning av den politiska jämvikten. Ser man på det dialektiskt så hamnar alltid antitesen till vänster om status quo, eftersom konservativa aldrig producerar någon egen antites. Det är ungefär som att ställa upp i dragkamp, men vägra luta sig, för att man är såpass bekväm på den punkten man vid tillfället råkar stå.  Man spelar hela tiden på vänsterns villkor, i deras begreppsvärld, och har därför fullt sjå med att försvara sig.

Ett exempel för att demonstrera processen kan dras ur feminism. Från Radish Magazine lär vi oss hur läget ligger idag...
 Huffington Post (2013), “just 20 percent of Americans — including 23 percent of women and 16 percent of men — consider themselves feminists.” On the other hand, 82 percent “believe that men and women should be social, political and economic equals.”

...samt hur det såg ut förr i tiden:

“Numerous opinion polls throughout the suffrage campaign continued to find the majority of women not wanting a vote” (TheSuffragettes.org). State anti-suffrage organizations in America were “staffed and run by women,” their memberships “overwhelmingly female,” and the role of men “marginal” (NebraskaStudies.org). The leading national anti-suffrage organizations, — the National Association Opposed to Woman Suffrage (NAOWS) in the US and the Women’s National Anti-Suffrage League in Britain, — were founded and run by accomplished women like Josephine DodgeMary Augusta Ward and Gertrude Bell. 

(Jag rekommenderar att ni läser hela artikeln, även om jag bara behöver dessa punkter för den poäng jag gör här)

Försöker vi dra en linje mellan då och nu, så ser vi att det är en minoritet gnälliga personer på vänsterkanten som sakta  men säkert pushat agendan, en bit i sänder. När en uppsättning mål är uppnådda dyker det automatiskt upp en ny uppsättning, då "jämställdhet" "allas lika värde" och liknande inte kan existera hos levande, tänkande varelser. Samtidigt lyckas man ständigt få "högern" att be om ursäkt för att man någonsin varit till höger om det status quo som för tillfället är gällande.

Jag tror att ett problem här är högerns dragning mot "eviga värden", vilka gör att man vill hitta en perfekt jämvikt. Samtidigt missar man att samhällskrafterna, för den sakens skull, inte snällt kommer att rada upp sig på varsin sida av just den punkt man själv resonerat sig fram till. Det fungerade när man kunde hota med skärselden, men nu för tiden måste man vara proaktiv och faktiskt uppdatera sina argument.

onsdag 23 oktober 2013

Vit flykt

Folk som "inte känner igen sig längre" vill ibland byta boplats. Jag tog en titt på SCB för att ta fram de 50 kommuner som har lägst andel personer med "utländsk bakgrund". Gjorde även en jämförelse med befolkningsmängd för respektive kommun.

Tryck här för att se resultatet

Bland de "större" kommunerna finns, Piteå, Skellefteå, Östersund, Övik och Gotland.

Flashbacktråd

söndag 20 oktober 2013

Kredibilitetsinflation och felallokering av kapital

Hur kan vi ha expansion i monetär bas, utan att det märks av i konsumentpriser? För att besvara frågan tänkte jag introducera "kredibilitetinflation", som är ett koncept jag blev introducerad till av FOFOA, vilket jag tycker har ett ganska bra förklaringsvärde.

Kapital är inte siffror på ett papper, utan det är verkliga maskiner, kompetenser, lokaler, råvaror etc. Dessa måste vara rätt utformade och vara på rätt plats vid rätt tillfälle för att ha något värde. Ifall det upptäcks att kapitalet måste "ommöbleras" får man en recession, eftersom värdet av kapitalet visar sig vara lägre än man tidigare trott. Resurser måste avsättas för att fixa omallokeringen av kapital, vilket gör att man får mindre över till andra syften.

Finanssektorns uppgift är att ta vara på folks resurser genom att allokera dem effektivt. Haverier tyder på att man har misslyckats med allokeringen, vilket i en sund marknad borde innebära att man blir fråntagen sina möjligheter att allokera kapital. Det är så en marknad måste fungera, annars kan felallokeringen fortsätt växa ända tills det inte finns några resurser kvar. Förtroendet måste förtjänas.

Här kommer centralbanken in. Genom att tillföra marknaden artificiellt förtroende, i form av likviditet (och löften om likviditet), skjuter man upp uppvaknandet om att kapitalet är felallokerat.

Sedan 80-talet har centralbankers expansion av penningmängden lett till inflation i finansiella instrument, snarare än i konsumentpriser. Centralbankens funktion som stoppkloss mot bankkollapser har lett till kredibilitetsinflation. Med andra ord litar folk mycket mer på de finansiella instituten än vad de hade gjort på en marknad utan centralbanker. Folk lämnar över sina besparingar till finansindustrins spelare, utan vidare eftertanke, och förväntar sig att framtidens avkastning och priser på tillgångar (som aktier och hus) alltid kommer vara högre än dagens. Vad det i sin tur leder till, är att finansindustrin - befriade från marknadens tillbakahållande skepsis - blir korrumperad och börjar fokusera på att blåsa-, snarare än hjälpa kunder. Felallokeringen ökar, men täcks över med billiga krediter. Samtidigt försöker politiker hålla de värsta felinvesteringarna i schack med hjälp av regleringar, men då de agerar utifrån imperfekt information blir det mest bara halvmesyrer, som samtidigt får en massa oförutsedda negativa effekter.

fredag 18 oktober 2013

Självständiga svenska flaggan

En flagga jag gjorde för ett tag sedan, baserad på An-Cap flaggan.


Det aristokratiskt blåa i vår Svenska flagga är utbytt mot anarkistiskt svart.

I An-Cap flaggan representerar det gula guld, och därmed handel. I den svenska flaggan representerar korset vår kultur och våra traditioner.

Jag upptäckte senare att det är någon semi-officiell flagga för Härjedalen, som skapades vid en kampanj för självständighet från Jämtland på 70-talet. Jag tycket historian passar väl in med den symbolik jag själv vill komma åt med flaggan.

Det måste dock sägas att jag är lite ambivalent till korset, eftersom jag anser att vissa kristna egenheter haft negativ inverkan på hela västvärlden, samt att det ser väldigt knepigt ut att försöka återskapa en gudatro som kan upprätthålla kristendomens goda sidor. Däremot är korsflaggan en av världens äldsta. Kanske kan lite av den äldre traditionen räddas från det kollektiva undermedvetna, ifall vi avslutar den eviga revolutionen?


onsdag 16 oktober 2013

Varför pengar?

Det finns onekligen många som undrar vad pengar ska vara bra för över huvud taget. Jag gav en ganska abstrakt förklaring till pengars funktion och syfte i posten 'Vad är pengar?', men en allt för abstrakt förklaring ger ingen konkret uppfattning om ett fenomens magnitud. För att ge en djupare förståelse, tänkte jag tipsa om två texter som fick mig att förstå hur viktigt pengar är:

Franciscos Money Speech förekommer i romanen Atlas Shrugged av Ayn Rand, utgiven år 1957.  Det hela är en monolog som industrialist-arvingen Francisco d'Anconia håller framför ett gäng bortklemade societets-människor (vars psykologi beskrivs väldigt bra här), som slänger sig med plattityder om att "pengar är roten till allt ont".

Det inledande stycket sätter tonen för resten av denna fantastiska skrift:
So you think that money is the root of all evil?” said Francisco d’Anconia. “Have you ever asked what is the root of money? Money is a tool of exchange, which can’t exist unless there are goods produced and men able to produce them. Money is the material shape of the principle that men who wish to deal with one another must deal by trade and give value for value. Money is not the tool of the moochers, who claim your product by tears, or of the looters, who take it from you by force. Money is made possible only by the men who produce. Is this what you consider evil?

I, Pencil är en essä skriven 1958 av Leonard E. Read. Den tar upp ett exempel på vad som måste till för att en blyertspenna ska tillverkas. Nyligen producerades även en kortfilm till minne av texten, som presenterar ungefär samma budskap:





Något jag lade märke till först nu är att de båda nästan är publicerade inom ramen för ett år, även om Atlas Shrugged tog över ett decennium från ide till färdigställande. 1959 bröt Vietnam-kriget ut, och under följande decennium föddes en del nya sätt att se på världen.

Vad är pengar?

Ja, vad syftar vi egentligen på när vi pratar om pengar? Det finns, framför allt bland de politiska extremerna på högerkanten, många starka åsikter om vad som är pengar och vad som inte är det. Själv har jag ägnat en hel del funderingar åt det hela och det här är väl mitt försök till att sammanfatta detta fascinerande ämne. Jag tänkte börja med grunderna, innan jag börjar undersöka hur pengar faktiskt fungerar idag.

Först och främst måste det nämnas att "pengar" är en egenskap vi tillskriver objekt, inte objekten i sig. Saker som en gång var pengar, kan förlora den egenskapen, medan saker som inte är pengar kan bli det.

Varför vi har pengar från första början är för att det underlättar handel. Varför vi har handel är framför allt på grund av att specialisering ger högre produktivitet. De flesta, särskilt i en specialiserad ekonomi, har saker de inte behöver och saknar saker de skulle vilja ha. Tänk att en person har vara A, som denne inte behöver, samtidigt som denne vill ha vara B. För att kunna utför handel, och få sitt behov tillfredsställt, måste denna person hitta någon som har ett överskott på B, och vill ha A.

Vidare kan vi anta att sannolikheten att en slumpvald person i vår hypotetiska ekonomi vill ha vara A är 20%, att samma sannolikhet gäller för att den slumpvalde skulle ha ett överskott på B, samt att dessa sannolikheter är oberoende av varandra. Sannolikheten att en slumpvald person skulle vilja utföra handel med vår försökskanin blir då 0,2*0,2=0,04, dvs 4%. Alltså måste vår försöksperson i snitt ta kontakt med 25 personer för att kunna handla.

Anta nu att det finns någon vara som alla i ekonomin har, men som alla vill ha mer av. Nu behöver försökspersonen bara leta upp någon som vill ha vara A, samt någon med överskott av vara B. Med 20% sannolikhet för båda blir det genomsnittliga antalet uppsökta personer 5+5=10. Alltså är den här ekonomin långt mycket mer effektiv.

Generellt skulle man kunna säga att sannolikheten för att hitta någon att handla med i ekonomin utan pengar beskrivs av P(A)*P(B)=P(AB), medan sannolikheten med pengar beskrivs av 1/P(A)+1/P(B)=1/P(AB), men i den verkliga världen är det inte alltid man kommer över ens om priset.

Vilket leder mig till en viktig punkt: Sakers värde är helt beroende av subjektiva värderingar. Jag tror inte detta kan poängteras nog, då det ofta verkar komma bort i den ekonomiska "vetenskapens" matematiska modeller. Så varför värderar folk pengar?

Svaret: Folk litar på att pengarna kommer att bevara deras köpkraft. Pengar agerar alltså som värdebevarare.

Men alla värdebevarare är inte pengar. Folk köper saker som konst och gamla bilar för att bevara sin köpkraft, men dessa blir inte pengar för den sakens skull. För att det ska blir pengar måste det bli ett allmänt accepterat bytesmedel.

Man kan skilja ut några egenskaper som krävts för att folk ska acceptera något som pengar. Framför allt måste det vara svårt att tillverka, så att den mängd som redan finns tillgänglig inte fluktuerar allt för mycket. Det ska även vara enkelt delbart, så att precis prissättning och mindre transaktioner blir möjliga.

Sen måste det även vara en fokuspunkt, dvs något som en tillräckligt människor ser som ett naturligt och uppenbart alternativ för rollen som pengar. Här kommer historiska och psykologiska förklaringar in, till varför vissa saker blir pengar medan andra inte blir det.

Förutom rollerna som värdebevarare och bytesmedel, så har pengar ytterligare en roll, nämligen den som prisreferens. Vi mäter värdet på allt annat i termer av pengar; hur mycket vi är beredda att betala, hur mycket andra vill betala osv. Prismekanismen är ett väldigt viktigt verktyg för de krafter som samordnar vår ekonomi, för utan den skulle planering bli omöjlig. Därför att det viktigt för samhället att pengars roll som prisreferens fungerar.

En sak som är viktig att peka ut är att pengar är en form av finansiell bubbla. Då folk värderar dem främst för vad de tror att de senare kan byta till sig, kommer deras pris med nödvändighet stiga över vad det hade varit om folk bara gått efter personligt bruksvärde.

I framtiden kommer jag nog göra ett försök till att förklara hur dagens penningsystem ser ut, men för att det ska bli begripligt måste man först förstå grunderna.

söndag 13 oktober 2013

Bara så ni vet


Maria Holmin har har gått på sina föreläsningar om normkritik när hen gick journalistutbildningen. Det här bildvalet får en guldstjärna ...

Enda kopplingen klippet har till bilden är att det innehåller en något suspekt "trendeexpert", men det kanske är mina norrländska lantishjärna som inte klarar av vanlig stockholmska?
http://www.svt.se/nyheter/sverige/surfplattorna-forandrar-vara-hem

Uppdatering:

fredag 11 oktober 2013

Angående längdskillnadstramset...

...och andra "aktuella frågor".



Jag har inte haft TV på 5 år. Kan inte påstå att jag saknar det.

torsdag 10 oktober 2013

Allmän skolgång

Det här skrev jag ursprungligen som svar till någon som hade fått som läxa att ta reda på vad "människosyn" har för relation till "demokrati":
Människosynen är en trosbekännelse, som dina lärare har som jobb att få dig att upprepa med egna ord, för att på så sätt försäkra sig om att du internaliserat budskapet. I grunden för trosbekännelsen ligger dogmat om alla människors lika värde.
Det här är ett direkt arv från kristendomen, som numer poserar som sekulärt, dels eftersom det ger frihet från den djupare tradition som kyrkan för vidare, dels eftersom det lär elever att känna att vissa uppenbart falska idéer är moraliskt oantastliga. Eftersom det är så uppenbart falskt, blir det även ett bra verktyg för att sortera ut hädare, som vågar använda sin hjärna till att trotsa den sanna trosläran. Det goda samhället har nämligen inte plats för sådana.
Demokratin kräver nämligen en sammanhållen världsbild för att fungera. Om inte merparten av folket reagerar emotionellt på vissa förutbestämda ord, kan inte media kontrollera folks åsikter.
Obligatorisk skolgång och nationella skolplaner dök först upp i det Preussiska imperiet, som ett steg i enandet av de olika etniciteter som fanns under kejsarens styre. Den är en viktig del av vad som kommit att bli den moderna nationalstaten, där den suveräna makten ersatte gud, vilken med demokratin sedan ersattes med "folket". Självbilden av en "sekulär stat" är numera väldigt viktig, eftersom staten då får ensamrätt på vissa delar av folkets behov av "högre värden".

onsdag 9 oktober 2013

Objektifiering?

Den här texten är en något omarbetad version av en gammal trådstart

Först vill jag börja med att definiera begreppet. Min definition kommer innefatta hur objektifiering vanligen används, men samtidigt sätta in det i ett system som gör att det går att hantera på nya sätt. Vanligtvis brukar objektet definieras i förhållande till ett subjekt, dvs en observatör som fäller omdömen. Det här skulle dock innebära att vi inte kan fälla omdömen utan att objektifiera, vilket leder oss till någon slags värderelativistisk tomrum. Därför har jag lagt till ännu en dimension till min definition:

Objektifiering betyder att göra någon till objekt. Mer specifikt, att göra den mentala bilden av någon till objekt. Motsatsförhållandet till detta är att man ser människor som aktörer. Man skulle kunna säga att objektifiering innebär att den mentala bilden av någon rör sig åt vänster på följande skala:

=========================
objekt<-----------||----------->aktör
=========================

Aktörer agerar, objekt reagerar

Aktörer är alltid ansvariga för den situation de befinner sig i. Objekt är aldrig ansvariga för den situation de befinner sig i.

Aktörer bedöms för sina prestationer. Objekt bedöms för sina egenskaper.

Man måste förstås vara en aktör för att kunna vara ett subjekt, men aktörer gör mer än att fälla omdömen.



Hur fungerar då den här objektifieringen i praktiken, bland människor? En fråga på vägen kan vara vad det innebär att vara söt.

Det mest tydliga fallet av hur människor objektifieras är barn. Ingen förväntar sig att barn ska klara sig själva, utan istället känner vi instinktivt hur vi vill ta hand om dem. Att vi känner som vi gör inför barn har att göra med vår psykologiska reaktion på barnets barnlika egenskaper, vilka kan sammanfattas med begreppet neoteny, eller barnlikhet. Man kan även notera att domesticerade djur har mer barnlika drag än sina vilda motsvarigheter. I ett sovjetiskt experiment reproducerade man hela domesticeringsprocessen med rävar, där man valde efter kriterierna låg aggressivitet och rädsla. På köpet fick man utseendeförändringar som gav rävarna mer ”valplika” drag.

När det kommer till människor, har vi större likhet med våra barn än vad andra människoapor har, men desto mer intressant i sammanhanget är den stora skillnaden mellan kvinnor och män rent utseendemässigt. Mindre kroppsbehåring, ljusare röst och generellt "mjukare" drag gör att kvinnor har lättare för att trigga våra beskyddarinstinkter. Det här ger att vi troligtvis, rent instinktivt, dras mot att objektifiera kvinnor till en högre grad än män.

En intressant detalj här är gråtande. Kvinnor har annorlunda tårproduktion och smalare tårkanaler, vilket gör att tårar lättare spiller över. Det finns även andra dokumenterade skillnader, vilka sammanfattas i den här artikeln. Människan är det enda djur som gråter på det sätt vi gör, vilket förmodligen har utvecklats som en form av instinktivt rop på hjälp – då vi även har en förhöjd  förmåga att samarbeta för att överleva.


Att gråta öppet är dock ett väldigt bra sätt att signalera svaghet, vilket går emot det taktiska ”hederskodex” som var nödvändigt för att forntida män skulle kunna försvara sitt revir. Män som gråter öppet är därför något som de flesta män rent instinktivt avskyr. Den här instinkten är förmodligen densamma som när en stor portion av mäns aversion mot homosexuella: En man som inte bryr sig om att uppvisa ett hårt yttre är ett hot mot gruppen.



Det är en aning "luddigt" att föreställa sig en samhällsstruktur som ett objektifierande subjekt, men jag tror tankesättet kan ha en viss användning. Om man intar ett slags intersubjektivt perspektiv, kan man försöka utröna ifall det finns några generella tendenser hos summan av alla individuella subjekt.

Möjligheten för människan att verkligen förstå andra individer som subjekt är begränsad till ungefär 150 personer. Folk utanför denna sociala sfär ter sig betydligt mer abstrakta i sin "subjektivitet". Alla människor ser en överväldigande majoritet av alla andra människor som objekt, vilket borde leda oss till att vår intersubjektiva bild av exempelvis "kvinnor", "män" eller "svenska folket" är extremt objektifierande. Det är sedan denna intersubjektiva bild som förmedlas till våra kollektiva institutioner genom demokratin.

Som resultat av detta skulle jag vilja påstå att de flesta av oss är extremt objektifierade, av både offentliga och ”privata” byråkratier. Dessa ger oss färdiga formler för hur vi ska lösa alla våra problem och hur vi ska leva våra liv, vilket inskränker både vår intellektuella och fysiska autonomi. Jag tror dock att män lider mest av det här, eftersom vi förmodligen har ett större psykologiskt behov av att gå vår egen väg och att skapa något för eftervärlden. Hur många kvinnor kände sig exempelvis spirituellt berörda av Fight Club?

Jämför detta med sexuell objektifiering via porr och reklam, som görs på grund av att det är en väldigt snabb väg in i vårt undermedvetna. På samma sätt kan barn (och till viss del kvinnor) användas närhelst man vill samla in pengar eller driva igenom politiska saker. Den här typen av objektifiering skiljer sig också från när instinkter och "fördomar" påverkar vårt sociala liv.



Slutligen kommer även frågan ifall en mer vardaglig ”objektifiering” verkligen är något som kan arbetas bort genom förändring av ”strukturer” och ”normer”, och i så fall, vore det ens önskvärt. Vill kvinnor i gemen verkligen ha större ansvar för vad de gör av sina liv? Kollar jag på vad feminister i regel kämpar för, skulle jag gissa på motsatsen.

Något jag starkt misstänker, är att mycket tjat om "objektifiering" handlar om motstånd mot ideal man själv råkar ligga en bit ifrån. Som sagt är ju "subjektet" den som iaktar och utvärderar, så ifall inte konceptet "aktör" finns i ens tankevärld, blir alla fall av iaktagelse och utvärdering synonymt med objektifiering. Det verkliga målet här är moralisk relativism, med personliga tillkortakommanden och konflikträdsla som främsta motivation. Kvinnor som blir upprörda för att de inte når upp till vissa sexuella ideal. Eller snarare, eftersom det ofta klagas på reklam och liknande; att de blir påminda om att de inte når upp till vissa sexuella ideal. Visserligen kan reklam vara problematisk, men jag tror man måste skilja mellan nämnda fenomen och de kvinnor som lider av att få sin kapacitet till självständighet undervärderad.

måndag 7 oktober 2013

Begreppet "rasism"

Definitionen av rasism är väldigt bred, även om man bortser från moderna koncept som "kulturell rasism". Det kan betyda allt ifrån man anser att det genomsnittliga genetiska skillnader mellan populationer som levt på olika ställen i världen, till att man helst skulle vilja döda alla som inte tillhör ens "ras".

Personligen skulle jag nog kunna sorteras in under den förstnämnda definitionen. Jag har sett mycket som tyder på att "raser" i genomsnitt har olika kroppsbyggnad,  hormonnivåer, matsmältning och (mest kontroversiellt) IQ. Det är inget jag tänker gräva ner mig i, eftersom det inte påverkar mina övriga åsikter speciellt mycket, men det gör att jag faller in under definitionen som rasist.

Innan vi går vidare måste vi göra en viktig distinktion: värdefrågor och faktafrågor.

Frågan om hur stora skillnader det är mellan raser (eller, till viss del, "om raser existerar") är en faktafråga. Svaret finns inbyggt i verkligheten så ifall man är intresserad är det bara att kolla. Ingen debatt kommer att förändra svaret, i alla fall så länge debatten inte handlar om att förändra en populations genetiska sammansättning.

Frågan om hur man bör behandla "andra raser" är en värdefråga. Beroende på hur man har byggt upp sitt värdesystem kan den vara beroende av diverse faktafrågor, men i slutändan måste frågan behandlas separat.

Begreppet rasism klumpar ihop dessa båda frågor. Det här har vissa personer, vi kan kalla dem "rashatare" för enkelheten skull, förstått hur de kan använda till sin fördel. Om de kan visa att "rasism" i faktafrågan är korrekt, kan de därigenom ge legitimitet åt rashatar-rasism. Här har vi ett exempel på just detta:

Länk till Flashbackinlägg

Ta gärna och släng ett öga på det hela. Vad vi ser är ett någorlunda stadigt case för att det finns urskiljbara raser och för att dessa har olika kognitiv förmåga. Man kan säkerligen argumentera emot, men då får man dels vara beredd på att gräva ner sig i vetenskapliga rapporter, dels vara beredd på möjligheten att man faktiskt har fel. Det här är en ren faktafråga.

Mot slutet av inlägget kommer det däremot ett annat argument. Man skulle kunna se det som en faktafråga, men eftersom handlar det om det värdeladdade begreppet folkmord finns det en inbyggd värdefråga. Skribenten argumenterar för att det enligt FN's definition sker ett "folkmord" på svenskar...

Jag misstänker att majoriteten här skulle hugga på faktafrågan, snarare än att argumentera emot användningen av FN's felkonstruerade definition. Eftersom jag inte tror det skulle gå särskilt bra, skulle "rasism" för en utomstående betraktare, ses som rättfärdigat. Sammanblandningen av koncepten gör att gör att faktafrågan automatiskt spiller över på värdefrågan.

Det ironiska är att "antirasisterna" själva har satt sig i den här sitsen, då de omfamnat ett så otydligt begrepp för sin egen vinning. Risken med användande av nedsättande epitet, är att de kan användas till att bli en sammanhållande styrka hos den grupp man försöker motverka. Jag har någon enstaka gång kallat mig själv rasist i diskussioner, mest för att markera att jag värderar faktamässig precision över majoritetens åsikt, men det gör samtidigt att jag placeras i samma fack som folk av Heladageniskogens typ. Det, i sin tur, för med sig att ifall jag presenterar ett snyggt argument speglar det positivt på dem i sinnet hos alla som ser rasism som ett meningsfullt begrepp, något jag inte är helt bekväm med.

Så, våga vara självkritiska och utmana eran begreppsvärld. Alla ord som får er att känna, får er samtidigt att sluta tänka.

lördag 5 oktober 2013

Myror

Tidigare har jag ofta, för mig själv, jämfört den marxistiska världsbilden (löst definierad) med en värld där människor reduceras till myror. På senare tid har jag kommit på bättre tankar, då inte ens myror - hur simpla de än kan verka - har någon egentlig centralstyrning. Myr-kolonin en så kallad superorganism, som opererar enligt en spontan ordning, med distribuerad intelligens. Precis som människor, i våra bästa stunder.

Just eftersom de är såpass simpla rent biologiskt, blir de intressanta studieobjekt - man kan nästan förstå hur hela samhället fungerar. Annat är det med vår egen civilisation.

ANTS - Nature's Secret Power är en fantastisk dokumentär om myrors samhällen, som är väl värd den timme det tar att se den. Är man inte nöjd med 360p finns den säkerligen även på din lokala tracker, eller kanske rent av på någon streamingtjänst.


Som en produkt av vår tid drar förstås dokumentären paralleller till demokrati och stater, när det snarare handlar om marknadsmekanismer och familjer. Det senare är en punkt där myrornas superorganism skiljer sig ganska ordentligt från våran - då arbetsmyrorna delar minst 75% gener med varandra, till skillnad från mänskliga syskon som bara delar runt 50% gener (beroende på grad av inavel). Högre genetisk likhet ökar det evolutionära incitamentet till att offra sig för gruppen. Folket i den moderna civilisationens vagga har inte praktiserat inavel i någon särskild utsträckning sedan medeltiden, när den katolska kyrkan förbjöd det. Frågan är om den tiden är nog för att ha någon inverkan på vår instinktiva grupplojalitet, men det finns folk som tror att så är fallet

Nåja, jag tänkte avsluta med att länka till den bloggpost som väckte mitt intresse för just myror: FOFOA - Life in the Ant Farm

fredag 4 oktober 2013

Moral för Nihilister

Nihilism innebär att man inte tror på värden utanför människans sinne. Värden kommer av värderingar; en visdom som inte bara går emot religiöst tänkande, utan även ateistiska koncept som exempelvis den marxistiska arbetsvärdesteorin. Avsaknaden av platoniska ideal leder oss även till att all "moral" är subjektiv.

Här kommer vi till mången konservativs största fiende - värderelativism. Om moral är subjektiv, varför ens bry sig om vad som är rätt och fel? Om det känns bra måste det väl ändå vara rätt, för vilken annan mätsticka har vi? Och hur kan vi döma någon över huvud taget?

För att börja reda ut det här behövs två koncept. Det första är en distinktion mellan deskriptiv och preskriptiv moral. Med deskriptiv moral åsyftas en beskrivning av de moraliska instinkter människor känner, samt hur dessa manifesteras i mer konkreta åsikter. Den preskriptiva moralen, är vad vi själva tycker borde vara allmänt accepterade regler för hur vi människor handskas med varandra. Den andra distinktionen är en mellan olika planeringshorizonter, vilken är nödvändig för att undvika hedonism.

Så, värde är fundamentalt subjektivt, men även våra subjektiva upplevelser styrs av vår fysiska neurologi. Neurologi som vetenskap är visserligen väldigt outvecklat, men genom att studera psykologiska och ekonomiska fenomen kan man approximera hur vår moraliska intuition fungerar, samt vilken typ av leverne människor generellt mår bra av.

För att skapa en preskriptiv moral måste man sedan undersöka vilka typer av moraliska föreställningar som leder till vilka typer av samhällen. Här kommer även tidspreferensen in; eftersom ett beteendemönster kan verka positivt för våra dopaminreceptorer på kort sikt, men vara långsiktigt förödande. Alkoholism etc...Ja, ni förstår nog.

Mina egna försök att finna både deskriptiv och preskriptiv moral, är vad den här bloggen till stora delar kommer att handla om.

Mer problem med demokratin

Videon nedan demonstrerar hur intressegrupper spelar in på hur en demokrati fungerar när den blir lite mer "mogen". Vill man inte se hela, kan man dra fram till 5:30, så får man de viktigaste 7 minuterna av videon.


I Sverige är det uppenbara exemplet fackföreningarna och deras förhållande med socialdemokraterna, men mönstret kan nog gå igen i fler sammanhang, bara man tittar lite mer noggrant.

torsdag 3 oktober 2013

Framtiden för frisinnad höger

Jag tänkte sammanfatta lite idéer som sprungit ur den mestadels internetbaserade rörelsen som går under namnen "The Dark Enlightenment" och "Neo-Reactionaries", blandat med en del egna tankar.

Mencius Moldbug använder termen "Katedralen"* för att beskriva det system som sätter agendan i det moderna samhället. Katedralen består utav universitet, media och NGOs. Lite grovhugget kan man säga att universitet och NGOs filtrerar information och sätter agendor, medan media sprider vidare världsbilden till massorna.

Katedralen möjliggör demokrati, eftersom den skapar ett sammanhållet "narrative", med ett fåtal viktiga "ödesfrågor" (samt därtill kopplade "valfrågor"). Dock perverterar demokratin katedralen genom den frikoppling mellan makt och ansvar som sker. Demokratin gör att folk generellt efterfrågar information som är så naivt optimistisk som möjligt; en snygg rationalisering till varför det inte är ens eget fel. Effekten är inte jättestor, men den har varit ständigt närvarande under en väldigt lång tid, vilket har lett till en långsam men stadig drift åt vänster.

Här vill jag peka ut en öppning:

Öppningen är internet, kort och gott. Genom att väldigt många får kontakt med varandra, behöver inte empirin från vardagslivet filtreras genom katedralen, vilket i slutändan kommer att leda till dess fall. Vi ser redan ett alternativ till MSM via siter som Flashback, så det som återstår är att skapa en motsvarighet till universetets-sfären inom humaniora. Dock är det nog mycket lättare sagt än gjort, vilket gör att vi snarare än en sammanhållen peer-rewiev-förståelse för omvärlden får en myriad av olika "narratives", beroende av hur folk filterar vad de läser. Det finns till och med tekniska mekanismer i exempelvis google som underlättar den här processen. Googla "filterbubblan".

Med andra ord: sekterism är framtiden**. Varför detta är positivt är för att det öppnar upp för seccesionism, lokalism i olika former, vilket i sin tur underminerar demokratins ansvarsfrihet. I mina ögon är ett "organiskt samhälle" ett samhälle med fungerande feedback-loopar för dåligt beteende, vilket i sin tur kräver att ansvar och makt (över sig själv såväl som andra) är intimt sammankopplat. Ju större "samhälle", desto fler möjligheter finns det att sammankoppla de två.

En invändning mot allt detta är att majoriteten av befolkningen inte kommer ansluta sig till någon politisk sekt bara sådär. Intresset är inte stor nog för att det skulle ha någon påverkan på valen och utan parlamentarisk påverkan kommer traditionalistiskt leverne att undermineras av en allt mer utspårad stat.

Därför vill jag även komma med ett förslag:

Agorism: Försöket att skapa en ekonomi utanför det statligt sanktionerade ramverket. Eftersom ekonomi är en nödvändighet för att en ha ett samhälle av någon typ, öppnar detta även upp för ett helt nytt samhälle. Detta samhället måste klara sig själv, vilket gynnar rationalitet, snarare än den typen av mysiga rationaliseringar som är kännetecknande för dagens offentliga diskussion. Dessutom skulle man kunna locka icke-ideologiska genom möjligheten att slippa skatter och reglering.

Här kommer den teknologiska utvecklingen till hjälp igen, genom kryptologi. Det är redan i nuläget fullt möjligt att upprätta affärsnätverk helt utan statlig insyn, så det som saknas är praktiken(med undantag för saker som SilkRoad). Det skulle visserligen ta en del tid och resurser att bygga upp, men för någon som frigjort sig från demokratiska illusioner bör det te sig som ett av de mer gångbara alternativen.



*Namnet är inte bara ett resultat av att det nya systemet fyller samma plats i samhället som den gamla kyrkan, utan även att ideologin är något av ett destillat av kristendomens universialistiska och centralist-totalitära tendenser.

**Jack Donovans "The way of the future is the way of the gang" är en uppfriskande antifeministisk livsstils-version av detta. Hittar ingen bra onlinereferens till hela resonemanget, så ni får helt enkelt läsa boken.

Kan även rekommendera artikelserien 'The Dark Enlightenment' av Nick Land, där många viktiga koncept förklaras.