onsdag 13 augusti 2014

Husnegrer och färgblindhet

Mikael Trolin (Mp) skrev nyligen en festlig debattartikel om husnegrer på SVT Opinion. Förutom att använda hollywoodfilmer som historiska referenser, förde den fram detta som argument för att ”husneger” är ett legitimt begrepp.
Uttrycket användes bland andra av den svarte medborgarrättskämpen Malcolm X, för att påvisa dynamiska behavioristiska tendenser hos de afrikanska slavar som befann sig på den amerikanska söderns bomullsfält.
Alltså: Om man behandlar vissa slavar lite bättre än de andra kan man få dem till att försvara sin herre. För att uttrycket ska vara relevant idag bör vi alltså hitta någon grupp, exempelvis ”rasifierade”, vars situation på något sätt påminner om slaveri.

Malcom X använde uttrycket som del i sitt förespråkande av Svart Nationalism och separatism, ideologier som även Muhammad Ali var sympatisk till. Från ett tal 1965:

And if you came to the house Negro and said, "Let's run away, let's escape, let's separate," the house Negro would look at you and say, "Man, you crazy. What you mean, separate? Where is there a better house than this? Where can I wear better clothes than this? Where can I eat better food than this?" That was that house Negro. In those days he was called a "house nigger." And that's what we call them today, because we've still got some house niggers running around here.

Malcom X menade under denna tidsperiod att separatism var nödvändigt eftersom vita människor aldrig kommer att sluta vara rasistiska. Anklagelsen känns igen från nutida retorik om strukturell rasism, där ingenting tycks vara bra nog; där det alltid finns undangömd rasism någonstans.

Själv står jag långt till höger om hela den västerländska idétraditionen, men jag tänker ändå inte motsäga detta vänsterradikala påstående. Istället vill jag förklara hur jag själv kommit fram till ungefär samma slutsats.

Så, på vilket sätt är ”rasifierades” situation jämförbar med slaveri? Jag menar inte att det finns någonting som explicit säger att någon grupp är underordnad någon annan. Tvärt emot så menar all Offentlig Åsikt att alla grupper är precis lika mycket värda och bör ha samma plats i samhället.

Däremot har färgblindheten sina konsekvenser när den möter verklighetens mångfald.

Olika populationer, som utvecklats i olika miljöer, har olika inneboende egenskaper. För man samman två urskiljbart olika grupper kommer det skapas en uppsättning normer, strukturer, ideal, lagar etc. Dessa kommer med all sannolikhet vara bättre anpassad för en utav gruppernas genomsnittliga inneboende egenskaper. Därigenom får man "strukturellt förtryck"

Ett lättbegripligt exempel är skönhetsideal. De grundas i vår biologi, för att vi ska kunna avgöra vilka individer ur vår stam som det kan vara en god idé att skaffa barn med, men kan påverkas av kultur. Har man två olika populationer som är separerade, så kommer det uppstå två olika skönhetsideal. För man samman dem kommer däremot ett av idealen att ta över. Indiers preferens för ljusare hy är ett exempel på detta, då mer ljushyade stammar en gång i tiden erövrade Indien och etablerade sig som en ”högkastig” överklass.

Asymmetrin i hur bra folk når upp till kulturens normer leder till asymmetri i fördelning av samhällspositioner. Effekten förstärks sedan av saker som att vi är bättre på att läsa ansikten på folk av vår egen "ras", vilket skapar en slags lågintensiv nepotism på makro-nivå.

”Färgblindhet” innebär universalism; att alla i hela världen borde leva efter samma värderingar. Detta som konsekvens av att det enligt doktrinen inte finns några egentliga skillnader mellan folk. Av en händelse, så råkar dock alltid de kulturella uttryck som ska bli universella ha utvecklats bland vita västerlänningar. Denna lilla detalj leder i sin tur att vi i ”multikulturella” samhällen har vita på topp, medan alla andra grupper är ”missanpassade”. Västerländsk ickerasism blir alltså i praktiken ett stöd för vit supremacism.

Varför den vita västerlänningen har såpass svårt att se detta mönster kopplar tillbaka till universalismen. Denna är dels spårbart till att den västerländska guden kräver ensamrätt på att få härska över alla folkslag, men det kan även kopplas till att den Katolska Kyrkan tidigt förbjöd incest. Detta omöjliggjorde klankultur och främjade istället tillit till främlingar och universellt moraliskt tänkande. Det är möjligt att detta, utöver att ha format vår kultur kultur, har främjat avkomman hos de personer som rent instinktivt har en mer universalistisk moral (en introduktion till dessa ideér finns här). Det här är dock ett stort ämne med få säkerställda svar, så vi nöjer oss med att konstatera att alla inte applicerar moraliska principer lika universellt som oss.

För att återvända till ämnet: ”Husnegern” i denna situation är de ur främlingspopulationen som av någon anledning passar och trivs i vit-, västerländsk kultur. Malcom X beklagade sig specifikt över att högpresterande svarta flyttade ifrån svara områden, för att istället anpassa sig till vit kultur. Ur samma källa som senast.:
This modern house Negro loves his master. He wants to live near him. He'll pay three times as much as the house is worth just to live near his master, and then brag about "I'm the only Negro out here." "I'm the only one on my job." "I'm the only one in this school." You're nothing but a house Negro.
Med andra ord en variant av ”brain-drain”; svart kultur utvecklas utan att någon högintelligent svart tar del av det hela, vilket förhindrar den från att nå sin fulla potential. Sedan segregationen upphörde har även vita affärsverksamheter i till stora delar trängt undan svarta, vilket fått till följd att det finns väldigt lite svarta förebilder. Valet tycks stå mellan knarklangare eller husneger – att göra bra ifrån sig akademiskt är ”acting white”.

Hur är då detta relevant för Sverige? Om invandrare inte vill anpassa sig till svensk kultur; att bli så kallade husnegrer, vad gör de då här från första början? Att flytta till ett land vars institutioner och kultur inte vill ha med att göra? En förklaring är förstås att de lockats av välfärdsstaten, men vad som gör Sverige attraktivt avgörs även av vad det jämförs med; situationen i deras hemländer.

Merparten av invandringen till Sverige, utav den typ vi märker av, kommer från områden där västerlandet uttryckt sin färgblinda universalism genom att försöka implementera demokrati. Visserligen handlade Irak-kriget egentligen om att försvara petro-dollarn, och kriget rättfärdigades ursprungligen via WMDs, men vad som i längden fick merparten av folket där hemma att acceptera det var spridandet av den heliga demokratin.

Med andra ord har västerlandet en viss skuld till dessa flyktingar, som i sin tur har anledning att vara misstänksamma mot vår heliga universalism. Våra kulturella ideal har förstört deras hemländer, och nu kräver vi att de ska integreras i dessa. Integreras i ett system där de med absolut största sannolikhet alltid kommer vara missanpassade outsiders, om så bara på grund av våra instinktiva reaktioner på folk som ser annorlunda ut.

Det bör noteras att det här inte är ett slutgiltigt argument mot mångkultur. Många västerlänningar som flyttar till Asien är exempelvis fullt medvetna om vilket position de kommer att få i det nya samhället. Man måste väga fördelarna mot nackdelarna, på både individuell och samhällelig nivå. Väger nackdelarna över, heter alternativet separation.