Har skrivit ett gästinlägg på gruppbloggen Genusdebatten, där jag ställer upp en metod för att utforska orsakerna till de könsskillnader jag ser. Förhoppningsvis kan min kvasibayesianska inställning smitta av sig.
http://genusdebatten.se/gastinlagg-man-ar-utbytbara-2/
måndag 28 april 2014
fredag 28 mars 2014
Nonsens och propaganda
Snubblade över detta:
Det här är ett utmärkt exempel på hur nonsens används som ett propagandavapen. "Nonsens?!", tänker du. Ja, nonsens.
För vad händer när man försöker omsätta dessa principer till handling? Tolkar vi det senare påståendet som att människors värde är oändligt, är fortfarande alla människor lika mycket värda. Tolkar vi det som att man inte kan jämföra människors värde kan vi inte längre prioritera.
Kan vi inte prioritera blir vi handlingsförlamade.
Är vi handlingsförlamade behöver vi någon som säger åt oss vad vi ska göra. Någon vi litar instinktivt på. Någon som kan dra i våra undermedvetna trådar. Försöker man bli av med tydliga hierarkier mellan människor får man istället dolda hierarkier. Hierarkier där ingen vet vem som har kontroll över vad. Hierarkier där makt är frikopplat från ansvar.
En liknande variant av nonsens kommer i formen av dekonstruktion in absurdum: "Hur kan du vara så säker på det?" För de flesta fenomen (i synnerhet fenomen på samhällsnivå) här i världen finns det inte kontrollerade experiment. Det medför att man måste utgå ifrån den information man har till hands och genom den försöka bedöma sannolikheterna för olika utfall.
Däremot skapar oförmågan att ge ett definitivt svar ofta illusionen av att det finns något alternativ med bättre sannolikhet. Det här alternativet brukar ofta ligga i bakhuvudet på de flesta, där det har placerats genom olika former av suggestivt historieberättande. Ingen behöver säga rakt ut att det här är det faktiska alternativet, så därför behöver ingen heller ställa frågan ifall det verkligen har något verkligt stöd.
Tillbaka till bilden där uppe. Den är förmodligen ett symptom på att allt fler börjar ifrågasätta att alla verkligen är lika mycket värda. Värderar du afrikanska barn lika mycket som din morsa? Varför låter du i så fall henne äta, och inte dem? Börjar sådana frågor ställas allt för mycket förlorar ideografin slagkraft. Därför måste man lägga till ännu mer nonsens, för att på så sätt mota tillbaka folks sinnen till ett stadium där de inte kan dra några rationella slutsatser.
Addendum: Det är fullt möjligt att folk skapar den här typen av idéer helt på egen hand, för att slippa ta beslut. Blir lite väl konspiratoriskt ifall man inte har det i åtanke.
hmmm, a signal they realize equality (as sold for awhile now) is a losing message? pic.twitter.com/gGbeIilZn8
— Gunter (@FoolishReporter) 27 mars 2014
Det här är ett utmärkt exempel på hur nonsens används som ett propagandavapen. "Nonsens?!", tänker du. Ja, nonsens.
För vad händer när man försöker omsätta dessa principer till handling? Tolkar vi det senare påståendet som att människors värde är oändligt, är fortfarande alla människor lika mycket värda. Tolkar vi det som att man inte kan jämföra människors värde kan vi inte längre prioritera.
Kan vi inte prioritera blir vi handlingsförlamade.
Är vi handlingsförlamade behöver vi någon som säger åt oss vad vi ska göra. Någon vi litar instinktivt på. Någon som kan dra i våra undermedvetna trådar. Försöker man bli av med tydliga hierarkier mellan människor får man istället dolda hierarkier. Hierarkier där ingen vet vem som har kontroll över vad. Hierarkier där makt är frikopplat från ansvar.
En liknande variant av nonsens kommer i formen av dekonstruktion in absurdum: "Hur kan du vara så säker på det?" För de flesta fenomen (i synnerhet fenomen på samhällsnivå) här i världen finns det inte kontrollerade experiment. Det medför att man måste utgå ifrån den information man har till hands och genom den försöka bedöma sannolikheterna för olika utfall.
Däremot skapar oförmågan att ge ett definitivt svar ofta illusionen av att det finns något alternativ med bättre sannolikhet. Det här alternativet brukar ofta ligga i bakhuvudet på de flesta, där det har placerats genom olika former av suggestivt historieberättande. Ingen behöver säga rakt ut att det här är det faktiska alternativet, så därför behöver ingen heller ställa frågan ifall det verkligen har något verkligt stöd.
Tillbaka till bilden där uppe. Den är förmodligen ett symptom på att allt fler börjar ifrågasätta att alla verkligen är lika mycket värda. Värderar du afrikanska barn lika mycket som din morsa? Varför låter du i så fall henne äta, och inte dem? Börjar sådana frågor ställas allt för mycket förlorar ideografin slagkraft. Därför måste man lägga till ännu mer nonsens, för att på så sätt mota tillbaka folks sinnen till ett stadium där de inte kan dra några rationella slutsatser.
Addendum: Det är fullt möjligt att folk skapar den här typen av idéer helt på egen hand, för att slippa ta beslut. Blir lite väl konspiratoriskt ifall man inte har det i åtanke.
onsdag 12 mars 2014
Skapandet av identitet
Människan är en social varelse. Hon kräver samhörighet och något att vara stolt över, bortom sina egna personliga egenskaper. Dock gör den moderna individualismen att detta ofta förbises, då det ses som suspekt och lite smutsigt att ha stolthet för den egna gruppen. Individualismen ser människan som ett resultat av sin inneboende fria vilja, snarare än någon som får sin mening från relationen till sin omgivning. ”Hipstern” skulle i sin ovilja att kategoriseras kunna ses som kulminationen av den här utvecklingen. Resultatet av detta synsätt är att vi ofta är blinda för en hel del social dynamik, vilket är anledningen till att jag vill ta upp några användbara begrepp.
Vi kan börja med en separation mellan in- och utgrupper, och inte enligt vilka gruppindelningar som helst. Bloggen nydwracu har skapat begreppet thede för en ingrupp som är viktig för din identitet. Det som faller utanför denna grupp, dvs utgruppen, benämns elthede. Begreppet är såpass praktiskt att jag tänker försvenska dess böjningar, i ett försök att etablera det.
Theder finns i olika storlekar och varianter, och oftast har en person flera olika theder som denne hör till. Det kan vara saker som familj, hemstad eller etnicitet, men även saker som subkulturer och politiska ståndpunkter påverkas av det här. Ofta finns en hierarki av grupper inom gruppen, exempelvis att någon i första hand ser sig som skåning, i andra hand som svensk, i tredje hand som nordeuropé. Utöver detta hämtar folk även identitet från kombinationer av theder, exempelvis en skånsk hiphopare.
Vad som skiljer thede från en vilken grupp som helst är det emotionella; att om någon går till angrepp mot din thede kommer du att ta det personligt. På så sätt skapas både livsmening och solidaritet inom grupper, men samtidigt måste en thede alltid definieras i motsatsförhållande till en elthede. Folk vill inte bara vara medlemmar av en grupp, vi vill vara medlemmar av en exklusiv grupp.
Oss och Dem
En grupps thediskhet – styrkan i dess känslomässiga sammanhållning – förstärks av hyllande av den egna gruppen, smutskastning mot det elthediska, samt genom skapande t av ett gemensamt språk. nydwracu kallar det ”throwing exosemantic gangsigns”, men vanligtvis används begreppet ”shibbolets”, efter följande bibelverser:
4 Och Jefta församlade alla Gileads män och gav sig i strid med Efraim. Och Gileads män slogo efraimiterna; dessa hade nämligen sagt: »Flyktingar ifrån Efraim ären I; Gilead är ett mellanting, varken Efraim eller Manasse.»
5 Och gileaditerna besatte vadställena över Jordan för efraimiterna. Då nu någon av de efraimitiska flyktingarna sade: »Låt mig komma över», frågade Gileads män honom: »Är du en efraimit?» Om han då svarade nej,
6 så sade de till honom: »Säg 'schibbolet'.» Sade han då »sibbolet», därför att han icke nog lade sig vinn om att uttala ordet rätt, så grepo de honom och höggo ned honom där vid vadställena över Jordan. På detta sätt föllo vid det tillfället fyrtiotvå tusen efraimiter.
-Domarboken 12
Med ”exosemantisk” menas den information ett ord kan ge om grupptillhörigheten hos personen som använder det. Exempelvis uppstår inom många branscher så kallat ”fikonspråk”, vilket så gott som alltid är obegripligt för utomstående. Det här kryptiska språket är oftast nödvändigt för att beskriva specifika saker och förhållanden inom en bransch, men språket kan även fungera som ett bevis på att den som använder det har erfarenhet av branchen; att det är ”en av oss”. I motsatsförhållande till det torraste fikonspråket står de mest emotionellt rörande shibboleterna. Dessa är oftast de begrepp som har luddigast definition, då hängivenhet till nonsens kan visa på en större lojalitet än vad hängivenhet till konkreta fakta kan göra. Man skulle kunna se det som en del av vår religiösa instinkt, att vår identitet kräver något som är större än oss själva.
Utöver detta finns det även ord som tjänar som elthediska markörer; som det ”sibbolet” som fick eframiterna slaktade vid Jordanflodens stränder. Den undermedvetna logiken är att eftersom ordet används av dem, kan det inte användas av oss.
Ord och koncept som fungerar som sammanhållande för ett helt samhälle kallas ideografer. Dessa brukar härstamma från någon väldigt inflytelserik thede, och finns i både inkluderande och exkluderande varianter. Exempel kan vara frihet, solidaritet och demokrati - eller slaveri, egosim och fascism. (Eller varför inte ”alla är lika mycket värda”) Som ni kanske märker blir regeln om att luddiga begrepp skapar lojalitet extra tydlig här, kanske därför att ett samhälle innehåller en väldans massa individer, vilket gör behovet av uppfattad sammanhållning större.
Under vår förhistoria var förmodligen en uteslutning från den egna stammen förödande för enskilda individer, särskilt i våra kargare klimat. Under medeltiden var landsförvisning ett vanligt straff. I dagsläget kan förstås folk bli utvisade, men endast om man har något annat ”hemland”. Däremot slår själva hotet om uteslutning från samhället fortfarande mot samma instinkter. Etablerandet och upprätthållandet av shibboleter spelar därför fortfarande en stor roll för både privata och offentliga samtal.
Problemet i vår tidsålder av ständiga opinionsmätningar och välslipade PR-metoder, är att positionering ofta kommer långt före diskussioner om konkreta sakförhållanden. Rädslan för att brännmärkas genomgår hela samhället. För ett tag sedan var jag i kontakt med någon som fått en kreditupplysning körd av Reserachgruppen. Människan trodde att dennes karriär var på väg att förstöras, tack vare två textrader, skrivna för ett år sedan.
Samtidigt slåss antirasister/feminister om vem som ska ha rätten att kalla sig antirasist/feminist. Själv tror jag inte det är en slump att grupper vars starkaste shibboleter är inkludering och jämlikhet, ägnar sig åt mest mobbning och statuslekar. Eftersom man förnekat hierarki saknas det tydliga spelregler för hur man klättrar i den hierarki som trotts det alltid kommer att finnas. Samtidigt lämnar oviljan att definieras av sitt arv ett tomt gapande hål som måste fyllas med ideologisk lojalitet.
torsdag 19 december 2013
Tradition och ett "organiskt samhälle"
Bland nationalister och konservativa pratas det en del om "organiska samhällen" och tradition. Jag har aldrig riktigt lyckats bena ut exakt vad de egentligen menar, men jag tycker begreppet passar sig utmärkt för min egen världssyn. Därför tänkte jag kapa det, för mina egna lömska syften.
Ett organiskt samhälle ser jag som motsatsen till ett konstruerat samhälle. Det innebär att samhället vuxit fram från att individer prövat sig fram. Man skulle kunna göra en jämförelse med "den fria marknaden" i den ekonomiska sfären, som är en nödvändighet just därför att ingen kan planera en ekonomi. På samma sätt tror jag inte det är möjligt att planera ett socialt system, eftersom människor helt enkelt är för komplexa.
Tradition innebär kulturella egenheter som fått gro över generationer, där beteenden och ceremonier som varit långsiktigt gångbara överlevt och förts vidare till nästa generation, utan att man för den sakens skull lyckats förklara exakt varför det fungerar.
Tradition är inte något man kan skapar, utan något man odlar. För det krävs det att man avhåller sig från att riva upp rötterna och klippa av kvistar man ogillar hela tiden. I dagens samhälle finns det väldigt lite genuina traditioner, med möjliga undantag för inom vissa professionella sfärer. Det är möjligt att man kan dra lärdomar ur forna traditioner för att forma startskottet till nya, men för att det ska ha någon chans att slå rot måste den moderna demokratiska staten bort.
Demokratin ersätter nämligen realism med populism; istället för välbeprövade strategier får man strategier som utformats specifikt för att tilltala varje ny generations uppfattning om vad världen borde vara. På grund avsaknaden av parallella jämförelsepunkter måste jämförelserna göras över tid, vilket leder till en lång rad av vilda korrigeringar, som gång på gång sliter upp de sociala mönster som hinner slå rot.
Ett organiskt samhälle ser jag som motsatsen till ett konstruerat samhälle. Det innebär att samhället vuxit fram från att individer prövat sig fram. Man skulle kunna göra en jämförelse med "den fria marknaden" i den ekonomiska sfären, som är en nödvändighet just därför att ingen kan planera en ekonomi. På samma sätt tror jag inte det är möjligt att planera ett socialt system, eftersom människor helt enkelt är för komplexa.
Tradition innebär kulturella egenheter som fått gro över generationer, där beteenden och ceremonier som varit långsiktigt gångbara överlevt och förts vidare till nästa generation, utan att man för den sakens skull lyckats förklara exakt varför det fungerar.
Tradition är inte något man kan skapar, utan något man odlar. För det krävs det att man avhåller sig från att riva upp rötterna och klippa av kvistar man ogillar hela tiden. I dagens samhälle finns det väldigt lite genuina traditioner, med möjliga undantag för inom vissa professionella sfärer. Det är möjligt att man kan dra lärdomar ur forna traditioner för att forma startskottet till nya, men för att det ska ha någon chans att slå rot måste den moderna demokratiska staten bort.
Demokratin ersätter nämligen realism med populism; istället för välbeprövade strategier får man strategier som utformats specifikt för att tilltala varje ny generations uppfattning om vad världen borde vara. På grund avsaknaden av parallella jämförelsepunkter måste jämförelserna göras över tid, vilket leder till en lång rad av vilda korrigeringar, som gång på gång sliter upp de sociala mönster som hinner slå rot.
tisdag 19 november 2013
tisdag 12 november 2013
Testosteron och dess frånvaro
Så gott som alla känner till att testosteron hjälper byggandet av muskler. Vad färre känner till är dess psykologiska effekter, bortom det mytologiska "roid-rage".
Högre testosteronnivåer är kopplade till högre spatial förmåga, risktagande, utilitarism, aggression och social dominans (Jag har inte läst studierna, då de kostar en del pengar, utan litar på att deras abstracts ger en rättvisande bild av resultaten)
Vidare tycks det minska folks tendens att lita på varandra, särskilt hos den naivare skaran. Däremot ökar det tendensen att behandla varandra "rättvist" i så kallade ultimatumspel. Den senare studien, som är utförd på kvinnor, visar även att högre testosteronvärde ökar tendensen att vägra acceptera erbjudanden som inte uppfattas som rättvisa, trotts att det innebär ett sämre resultat för sig själv som person.
Eftersom studien var en så kallad dubbelblind studie, kunde man även visa på att försökspersonerna trodde att testosteron skulle rak motsatt effekt mot vad det faktiskt hade, vilket påverkade deras beteende.
Ultimatumspelet är utformat för att mäta vår instinktiva känsla för rätt och fel. Ett exempel på ett liknande experiment är "the Wason Selection Task", som man själv kan testa variant en av här. Jag rekommenderar att du gör det innan du scrollar ner, då det ökar förståelsen för vad jag vill få fram (samt att jag inte kan länka direkt till texten i slutet av testet). Det innehåller bara 3 frågor, som går relativt fort att svara på.
Resultaten från hemsidan, för alla som gjort testet:
Från förklaringstexten i slutet av testet:
Slutligen kan det även nämnas att testosteronbrist är kopplat till depression, 2
Dessa små faktapunkter är förstås intressanta för sig själva, men man kan även sätta dem i en vidare kontext. Då i kombination med att testosteronnivåer världen över tycks vara på nedgång:
Nästan precis samma sak sker alltså i både USA och Finland. Vad är oddsen för att det även sker i Sverige? Från MensHealth-artikeln får vi även:
.
Så, vad kan man göra åt det? Ärligt talat så är jag inte särskilt bevandrad inom medicin, men träning verkar vara ett uppenbart svar, då muskelmassa ökar medan kroppsfett tycks minska testosteron. Sen verkar det enligt denna artikel som att tävlingsmoment av olika slag ökar testosteronproduktionen, även ickefysiska sådana.
Från en studie på möss:
Flashbacktrådar om testosteronökning
Svar på varför nivåerna minskat?
Artiklar på samma ämne
http://www.staresattheworld.com/2013/10/an-epidemic-of-low-testosterone/
http://heartiste.wordpress.com/2013/08/23/generational-decline-in-testosterone-levels/
Högre testosteronnivåer är kopplade till högre spatial förmåga, risktagande, utilitarism, aggression och social dominans (Jag har inte läst studierna, då de kostar en del pengar, utan litar på att deras abstracts ger en rättvisande bild av resultaten)
Vidare tycks det minska folks tendens att lita på varandra, särskilt hos den naivare skaran. Däremot ökar det tendensen att behandla varandra "rättvist" i så kallade ultimatumspel. Den senare studien, som är utförd på kvinnor, visar även att högre testosteronvärde ökar tendensen att vägra acceptera erbjudanden som inte uppfattas som rättvisa, trotts att det innebär ett sämre resultat för sig själv som person.
Eftersom studien var en så kallad dubbelblind studie, kunde man även visa på att försökspersonerna trodde att testosteron skulle rak motsatt effekt mot vad det faktiskt hade, vilket påverkade deras beteende.
 |
| Figur tagen från denna artikel om studien |
Ultimatumspelet är utformat för att mäta vår instinktiva känsla för rätt och fel. Ett exempel på ett liknande experiment är "the Wason Selection Task", som man själv kan testa variant en av här. Jag rekommenderar att du gör det innan du scrollar ner, då det ökar förståelsen för vad jag vill få fram (samt att jag inte kan länka direkt till texten i slutet av testet). Det innehåller bara 3 frågor, som går relativt fort att svara på.
 |
| Iustitia |
Resultaten från hemsidan, för alla som gjort testet:
Question 1
Correct: 23%, Incorrect: 77%.
Question 2
Correct: 22%, Incorrect: 78%.
Question 3
Correct: 58%, Incorrect: 42%.
Total Results: 78383
Från förklaringstexten i slutet av testet:
The significant point about this test is that we are incredibly bad at it! Typically, some 75%-80% of people get the test wrong.(...)According to Leda Cosmides and John Tooby, the results of the Wason Selection Task demonstrate that the human mind has not evolved reasoning procedures that are specialised for detecting logical violations of conditional rules. Moreover, they claim that this is the case even when these rules deal with familiar content drawn from everyday life.
However, they argue that the human mind has evolved to detect violations of conditional rules, when these violations involve cheating on a social exchange. (...)The third task you completed did have a cheating context. If Leda Cosmides and John Tooby are right, you should have found this task much easier than the first two.Resultatet tyder på att våra logiska förmågor främst har utvecklats för att hålla reda på sociala regler och villkor, för att motverka "fusk". Resultatet från ultimatumspelet tyder på att testosteron ökar vår vilja att upprätthålla dessa sociala regler och villkor.
Slutligen kan det även nämnas att testosteronbrist är kopplat till depression, 2
Dessa små faktapunkter är förstås intressanta för sig själva, men man kan även sätta dem i en vidare kontext. Då i kombination med att testosteronnivåer världen över tycks vara på nedgång:
The average levels of the male hormone dropped by 1 percent a year, Dr. Thomas Travison and colleagues from the New England Research Institutes in Watertown, Massachusetts, found. This means that, for example, a 65-year-old man in 2002 would have testosterone levels 15 percent lower than those of a 65-year-old in 1987http://uk.reuters.com/article/2006/11/01/health-testosterone-levels-dc-idUKKIM16976320061101
Then in the summer of 2006, Travison attended an Endocrine Society meeting where another researcher, Antti Perheentupa M.D., Ph.D., from the University of Turku, in Finland, presented evidence of a similar decline. The Finnish results suggested the change was happening among younger men, too. A man born in 1970 had about 20 percent less testosterone at age 35 than a man of his father's generation at the same age.
(...)
Taking multiple medicines also tends to decrease testosterone, and a quarter of the Massachusetts test participants were practicing "polypharmacy"—taking six or more medicines at the same time. This was partly because the test group had aged. But in tandem with the obesity epidemic, participants also seemed to be experiencing an Rx epidemic. In 1988, 38 percent of the men were not taking regular medications. By 2003, not one man could make that claim.
Still, obesity and polypharmacy together weren't enough to explain the loss of testosterone. Nor was the dramatic decline in smoking among participants, though quitting can sometimes cause a decrease in testosterone. To filter out these effects, Travison's group looked at a subsample of 500 nonsmokers who were neither obese nor taking a large number of drugs. And even these apparently healthy men displayed the same exaggerated decrease in testosterone.
Nästan precis samma sak sker alltså i både USA och Finland. Vad är oddsen för att det även sker i Sverige? Från MensHealth-artikeln får vi även:
Increasing numbers of boys are being born with genital abnormalities, including undescended testicles, and urethras that exit in odd places along the penis. In Denmark, 40 percent of young men have a subnormal sperm count, and the rate of testicular cancer is among the highest in the world. In the United States testicular cancer has recently become the most common malignancy among Caucasian men ages 15 to 35. Some researchers have grouped these developments together as "testicular dysgenesis syndrome," or TDS, with "dysgenesis" meaning abnormal development of the male organ.I mina ögon kan man gott ta för givet att testosteronnivåerna sjunkit även här. Resultatet är att den manliga delen av befolkningen är mindre risktagande och mindre socialt dominant, med både minskad vilja och minskad förmåga att upprätthålla en konsekvensorienterad moral (till fördel för drömmande och poserande). Ovanpå det kan vi lägga depression och oförmåga att attrahera kvinnor, så har vi fångat några av samtidens problem i en enda molekyl.
.
 |
| 17β-hydroxiandrost-4-en-3-on |
Så, vad kan man göra åt det? Ärligt talat så är jag inte särskilt bevandrad inom medicin, men träning verkar vara ett uppenbart svar, då muskelmassa ökar medan kroppsfett tycks minska testosteron. Sen verkar det enligt denna artikel som att tävlingsmoment av olika slag ökar testosteronproduktionen, även ickefysiska sådana.
Från en studie på möss:
trans-Resveratrol (trans-3,4′,5-trihydroxystilbene) is a natural antioxidant that is widely consumed in the Mediterranean Diet in the form of peanuts, grapes, and wine. (...) Serum concentrations of gonadotrophins and testosterone were significantly higher in the resveratrol-treated group.
Flashbacktrådar om testosteronökning
Svar på varför nivåerna minskat?
Artiklar på samma ämne
http://www.staresattheworld.com/2013/10/an-epidemic-of-low-testosterone/
http://heartiste.wordpress.com/2013/08/23/generational-decline-in-testosterone-levels/
tisdag 5 november 2013
Nej till jämställdhet
Nobody is equal to anybody. Even the same man is not equal to himself on different days.
- Thomas Sowell
En liten uppmaning till alla som tycker att feminismen inte följer sin egen logik.
Begreppet jämställdhet är fullständigt meningslöst, eftersom det dels är fantastiskt luddigt, dels förmodligen är omöjlig i de flesta definitioner man lyckas konkretisera. Beroende på hur man mäter så finns det alltid mer att göra, vilket innebär att diskursen snarare handlar om att samla politiskt momentum än någon slags logisk-empiriskt sanningssökande*. Genom att kräva mer jämställdhet av feminister ger ni dem bara mer glöd i sin eviga kamp mot verkligheten.
Nedan vill jag kort visa hur "jämställdhet" är 1) omöjligt, 2) skadligt för relationerna mellan könen och 3) dumt att yttra ens i retoriska syften.
Om vi börjar med den första punkten så kan vi ju först och främst notera att "allas lika värde" är omöjligt, då värde kommer av subjektiva värderingar. Visst skulle du kunna påstå att du värderar alla människor på jorden lika mycket, men då skulle du ljuga. Fast "jämställdhet" verkar ju främst handla om utfall i den verkliga världen, oavsett om man åsyftar juridiska-, ekonomiska eller andra typer av utfall. Kan man hitta något vettigt där?
Exempel: Löner
Män tjänar i snitt mer än kvinnor. Kontrollerar man för en rad faktorer minskar skillnaden, men den försvinner inte helt. Det beror på att alla anledningar till att en arbetsgivare är villig att betala ut lön inte går att definiera nog rigoröst. För att få fullständig jämställdhet på det här fältet skulle man behöva instifta ett statligt löneprogram med tydligt definierade kriterier för alla lönenivåer i alla yrken. Det här är säkerligen ett drömscenario för vissa autister, men för majoriteten av befolkningen skulle det nog vara ett jävla aber.
Exempel: Straff
Lagen är i stor utsträckning könsneutral. Trotts detta får kvinnor i snitt lägre straff än män för samma brott. Det här beror på att folk i gement har en genetiskt inprogrammerad drift att vara mer beskyddande mot kvinnor. För att få utfallet jämställt skulle man därför behöva göra lagen ojämställd.
Exempel: Vårdnad av barn
Barn är beroende av moder i början av sina liv. Därför har kvinnan en klar fördel i vårdnadstvister. Ska man ha "rättvisa" här måste man ha ett stat som lägger sig i en väldans mycket mer av folks privatliv.
Den enda vinnaren i det här spelet är den ständigt expanderande staten.
När det kommer till den andra punkten, bygger den mycket på observationer från Flashbacks feministforum, som är hyfsat mansdominerat, och diverse "manosphere" och "mansrätssaktivistiska"(MRA/MRM) bloggar. Det som slår en där, är att mycket kvinnoförakt verkar uppstå av att män får det inbankat att kvinnor är precis som dem, för att sedan upptäcka att kvinnor inte lyckas leva upp till deras manliga ideal. Med detta syftar jag på de speciella roller som män kommit att fylla i vår evolutionära historia; egenskaper vi därför värderar hos män. Muskelstyrka är väl det som först kommer upp i tanken, vilket de flesta lärt sig att ignorera, då det är en såpass uppenbar skillnad. Värre är det med de subtila egenheter som kommer med våra instinkter.
Kvinnor har historiskt varit mer beroende av gruppen för att klara sig. Det leder till att de uppvisar en högre grad av konformism, men även att de generellt är bättre på att ta hand om folk. Män är i högre grad utbytbara, vilket ger högre risktagande och högre självständigt tänkande.
Män har även en slags heder som går ut på att inte visa sig svag. Att visa sig svag är att öppna för attacker från utomstående, så vi föraktar instinktivt svaghet i både oss själva och i andra män. En man som behöver hjälp är gruppen till last, samtidigt som det inte finns någon garanti för att han kommer visa sig värdefull i ett senare skede. Kvinnor kommer å andra sidan alltid att behövas, på grund av att de för gruppens gener vidare, så ifall de visar upp sina svagheter är det bara positivt. Därför väcker kvinnor våra beskyddarinstinkter, då varje kvinna varit såpass viktig för gruppens fortlevnad.
Män som tagit det här med jämställdhet lite för seriöst, är oförstående för dessa mekanismer, och tycker det är "orättvist" att kvinnor inte behöver bevisa sitt värde i samma utsträckning.
("Som om att föda barn inte är en prestation". Förmodligen verkar även en liknande dynamik för att skapa en del förakt mot män, men jag har inte beblandat mig nog med feminister för att kunna uttala mig med samma säkerhet här)
Så kommer vi fram till den tredje punkten; varför användande av begreppet jämställdhet är dumt ur en rent retorisk synvinkel:
Jag har tidigare nämnt sekulära trosbekännelser. Det här är definitivt ett sådant fall. Då ordet jämställdhet inte har särskilt väldefinierat innehåll, är dess huvudsakliga syfte snarare att signalera grupptillhörighet**. I det här fallet feministisk grupptillhörighet. Genom att använda ordet signalerar du att du vill tillhöra gruppidentiteten "feminister" (eller den bredare gruppen "rättrogna människor som följer utbildningsväsendets gospel"); en sublimt kommunicerad längtan att bli accepterad in i gemenskapen. Det i sin tur implicerar att det är feminister som representerar den normala, sunda och balanserade samhällssynen, vilka har makten att godkänna eller avfärda dig. Utgångspunkten blir att det är du som ska bevisa att du är värdig. Inte bevisa dina påståenden, utan snarare bevisa att du är lojal och inte hyser några orena tankar i smyg.
Vidare så förstärker användandet av ett ord som referens till "det goda", hur folk uppfattar ordet: Varje gång du bedyrar att du är för jämställdhet, förstärks makten ordet har över åhörarnas sinnen. Nästa gång det nämns, kommer det förmodligen inte från din mun.
*Byggandet av momentum är förvisso huvudmålet för alla politiska debatter, men på den här bloggen sysslar vi främst med att lägga solida grunder, fria från memetiskt skräp.
**Obligatorisk läsning
Begreppet jämställdhet är fullständigt meningslöst, eftersom det dels är fantastiskt luddigt, dels förmodligen är omöjlig i de flesta definitioner man lyckas konkretisera. Beroende på hur man mäter så finns det alltid mer att göra, vilket innebär att diskursen snarare handlar om att samla politiskt momentum än någon slags logisk-empiriskt sanningssökande*. Genom att kräva mer jämställdhet av feminister ger ni dem bara mer glöd i sin eviga kamp mot verkligheten.
Nedan vill jag kort visa hur "jämställdhet" är 1) omöjligt, 2) skadligt för relationerna mellan könen och 3) dumt att yttra ens i retoriska syften.
Om vi börjar med den första punkten så kan vi ju först och främst notera att "allas lika värde" är omöjligt, då värde kommer av subjektiva värderingar. Visst skulle du kunna påstå att du värderar alla människor på jorden lika mycket, men då skulle du ljuga. Fast "jämställdhet" verkar ju främst handla om utfall i den verkliga världen, oavsett om man åsyftar juridiska-, ekonomiska eller andra typer av utfall. Kan man hitta något vettigt där?
Exempel: Löner
Män tjänar i snitt mer än kvinnor. Kontrollerar man för en rad faktorer minskar skillnaden, men den försvinner inte helt. Det beror på att alla anledningar till att en arbetsgivare är villig att betala ut lön inte går att definiera nog rigoröst. För att få fullständig jämställdhet på det här fältet skulle man behöva instifta ett statligt löneprogram med tydligt definierade kriterier för alla lönenivåer i alla yrken. Det här är säkerligen ett drömscenario för vissa autister, men för majoriteten av befolkningen skulle det nog vara ett jävla aber.
Exempel: Straff
Lagen är i stor utsträckning könsneutral. Trotts detta får kvinnor i snitt lägre straff än män för samma brott. Det här beror på att folk i gement har en genetiskt inprogrammerad drift att vara mer beskyddande mot kvinnor. För att få utfallet jämställt skulle man därför behöva göra lagen ojämställd.
Exempel: Vårdnad av barn
Barn är beroende av moder i början av sina liv. Därför har kvinnan en klar fördel i vårdnadstvister. Ska man ha "rättvisa" här måste man ha ett stat som lägger sig i en väldans mycket mer av folks privatliv.
Den enda vinnaren i det här spelet är den ständigt expanderande staten.
När det kommer till den andra punkten, bygger den mycket på observationer från Flashbacks feministforum, som är hyfsat mansdominerat, och diverse "manosphere" och "mansrätssaktivistiska"(MRA/MRM) bloggar. Det som slår en där, är att mycket kvinnoförakt verkar uppstå av att män får det inbankat att kvinnor är precis som dem, för att sedan upptäcka att kvinnor inte lyckas leva upp till deras manliga ideal. Med detta syftar jag på de speciella roller som män kommit att fylla i vår evolutionära historia; egenskaper vi därför värderar hos män. Muskelstyrka är väl det som först kommer upp i tanken, vilket de flesta lärt sig att ignorera, då det är en såpass uppenbar skillnad. Värre är det med de subtila egenheter som kommer med våra instinkter.
Kvinnor har historiskt varit mer beroende av gruppen för att klara sig. Det leder till att de uppvisar en högre grad av konformism, men även att de generellt är bättre på att ta hand om folk. Män är i högre grad utbytbara, vilket ger högre risktagande och högre självständigt tänkande.
Män har även en slags heder som går ut på att inte visa sig svag. Att visa sig svag är att öppna för attacker från utomstående, så vi föraktar instinktivt svaghet i både oss själva och i andra män. En man som behöver hjälp är gruppen till last, samtidigt som det inte finns någon garanti för att han kommer visa sig värdefull i ett senare skede. Kvinnor kommer å andra sidan alltid att behövas, på grund av att de för gruppens gener vidare, så ifall de visar upp sina svagheter är det bara positivt. Därför väcker kvinnor våra beskyddarinstinkter, då varje kvinna varit såpass viktig för gruppens fortlevnad.
Män som tagit det här med jämställdhet lite för seriöst, är oförstående för dessa mekanismer, och tycker det är "orättvist" att kvinnor inte behöver bevisa sitt värde i samma utsträckning.
("Som om att föda barn inte är en prestation". Förmodligen verkar även en liknande dynamik för att skapa en del förakt mot män, men jag har inte beblandat mig nog med feminister för att kunna uttala mig med samma säkerhet här)
Så kommer vi fram till den tredje punkten; varför användande av begreppet jämställdhet är dumt ur en rent retorisk synvinkel:
Jag har tidigare nämnt sekulära trosbekännelser. Det här är definitivt ett sådant fall. Då ordet jämställdhet inte har särskilt väldefinierat innehåll, är dess huvudsakliga syfte snarare att signalera grupptillhörighet**. I det här fallet feministisk grupptillhörighet. Genom att använda ordet signalerar du att du vill tillhöra gruppidentiteten "feminister" (eller den bredare gruppen "rättrogna människor som följer utbildningsväsendets gospel"); en sublimt kommunicerad längtan att bli accepterad in i gemenskapen. Det i sin tur implicerar att det är feminister som representerar den normala, sunda och balanserade samhällssynen, vilka har makten att godkänna eller avfärda dig. Utgångspunkten blir att det är du som ska bevisa att du är värdig. Inte bevisa dina påståenden, utan snarare bevisa att du är lojal och inte hyser några orena tankar i smyg.
Vidare så förstärker användandet av ett ord som referens till "det goda", hur folk uppfattar ordet: Varje gång du bedyrar att du är för jämställdhet, förstärks makten ordet har över åhörarnas sinnen. Nästa gång det nämns, kommer det förmodligen inte från din mun.
*Byggandet av momentum är förvisso huvudmålet för alla politiska debatter, men på den här bloggen sysslar vi främst med att lägga solida grunder, fria från memetiskt skräp.
**Obligatorisk läsning
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)