Husnegrer och färgblindhet

Mikael Trolin (Mp) skrev nyligen en festlig debattartikel om husnegrer på SVT Opinion. Förutom att använda hollywoodfilmer som historiska referenser, förde den fram detta som argument för att ”husneger” är ett legitimt begrepp.

Uttrycket användes bland andra av den svarte medborgarrättskämpen Malcolm X, för att påvisa dynamiska behavioristiska tendenser hos de afrikanska slavar som befann sig på den amerikanska söderns bomullsfält.

Alltså: Om man behandlar vissa slavar lite bättre än de andra kan man få dem till att försvara sin herre. För att uttrycket ska vara relevant idag bör vi alltså hitta någon grupp, exempelvis ”rasifierade”, vars situation på något sätt påminner om slaveri.

Malcom X använde uttrycket som del i sitt förespråkande av Svart Nationalism och separatism, ideologier som även Muhammad Ali var sympatisk till. Från ett tal 1965:

And if you came to the house Negro and said, "Let's run away, let's escape, let's separate," the house Negro would look at you and say, "Man, you crazy. What you mean, separate? Where is there a better house than this? Where can I wear better clothes than this? Where can I eat better food than this?" That was that house Negro. In those days he was called a "house nigger." And that's what we call them today, because we've still got some house niggers running around here.

Malcom X menade under denna tidsperiod att separatism var nödvändigt eftersom vita människor aldrig kommer att sluta vara rasistiska. Anklagelsen känns igen från nutida retorik om strukturell rasism, där ingenting tycks vara bra nog; där det alltid finns undangömd rasism någonstans.

Själv står jag långt till höger om hela den västerländska idétraditionen, men jag tänker ändå inte motsäga detta vänsterradikala påstående. Istället vill jag förklara hur jag själv kommit fram till ungefär samma slutsats.

Så, på vilket sätt är ”rasifierades” situation jämförbar med slaveri? Jag menar inte att det finns någonting som explicit säger att någon grupp är underordnad någon annan. Tvärt emot så menar all Offentlig Åsikt att alla grupper är precis lika mycket värda och bör ha samma plats i samhället.

Däremot har färgblindheten sina konsekvenser när den möter verklighetens mångfald.

Olika populationer, som utvecklats i olika miljöer, har olika inneboende egenskaper. För man samman två urskiljbart olika grupper kommer det skapas en uppsättning normer, strukturer, ideal, lagar etc. Dessa kommer med all sannolikhet vara bättre anpassad för en utav gruppernas genomsnittliga inneboende egenskaper. Därigenom får man "strukturellt förtryck"

Ett lättbegripligt exempel är skönhetsideal. De grundas i vår biologi, för att vi ska kunna avgöra vilka individer ur vår stam som det kan vara en god idé att skaffa barn med, men kan påverkas av kultur. Har man två olika populationer som är separerade, så kommer det uppstå två olika skönhetsideal. För man samman dem kommer däremot ett av idealen att ta över. Indiers preferens för ljusare hy är ett exempel på detta, då mer ljushyade stammar en gång i tiden erövrade Indien och etablerade sig som en ”högkastig” överklass.

Asymmetrin i hur bra folk når upp till kulturens normer leder till asymmetri i fördelning av samhällspositioner. Effekten förstärks sedan av saker som att vi är bättre på att läsa ansikten på folk av vår egen "ras", vilket skapar en slags lågintensiv nepotism på makro-nivå.

”Färgblindhet” innebär universalism; att alla i hela världen borde leva efter samma värderingar. Detta som konsekvens av att det enligt doktrinen inte finns några egentliga skillnader mellan folk. Av en händelse, så råkar dock alltid de kulturella uttryck som ska bli universella ha utvecklats bland vita västerlänningar. Denna lilla detalj leder i sin tur att vi i ”multikulturella” samhällen har vita på topp, medan alla andra grupper är ”missanpassade”. Västerländsk ickerasism blir alltså i praktiken ett stöd för vit supremacism.

Varför den vita västerlänningen har såpass svårt att se detta mönster kopplar tillbaka till universalismen. Denna är dels spårbart till att den västerländska guden kräver ensamrätt på att få härska över alla folkslag, men det kan även kopplas till att den Katolska Kyrkan tidigt förbjöd incest. Detta omöjliggjorde klankultur och främjade istället tillit till främlingar och universellt moraliskt tänkande. Det är möjligt att detta, utöver att ha format vår kultur kultur, har främjat avkomman hos de personer som rent instinktivt har en mer universalistisk moral (en introduktion till dessa ideér finns här). Det här är dock ett stort ämne med få säkerställda svar, så vi nöjer oss med att konstatera att alla inte applicerar moraliska principer lika universellt som oss.

För att återvända till ämnet: ”Husnegern” i denna situation är de ur främlingspopulationen som av någon anledning passar och trivs i vit-, västerländsk kultur. Malcom X beklagade sig specifikt över att högpresterande svarta flyttade ifrån svara områden, för att istället anpassa sig till vit kultur. Ur samma källa som senast.:

This modern house Negro loves his master. He wants to live near him. He'll pay three times as much as the house is worth just to live near his master, and then brag about "I'm the only Negro out here." "I'm the only one on my job." "I'm the only one in this school." You're nothing but a house Negro.

Med andra ord en variant av ”brain-drain”; svart kultur utvecklas utan att någon högintelligent svart tar del av det hela, vilket förhindrar den från att nå sin fulla potential. Sedan segregationen upphörde har även vita affärsverksamheter i till stora delar trängt undan svarta, vilket fått till följd att det finns väldigt lite svarta förebilder. Valet tycks stå mellan knarklangare eller husneger – att göra bra ifrån sig akademiskt är ”acting white”.

Hur är då detta relevant för Sverige? Om invandrare inte vill anpassa sig till svensk kultur; att bli så kallade husnegrer, vad gör de då här från första början? Att flytta till ett land vars institutioner och kultur inte vill ha med att göra? En förklaring är förstås att de lockats av välfärdsstaten, men vad som gör Sverige attraktivt avgörs även av vad det jämförs med; situationen i deras hemländer.

Merparten av invandringen till Sverige, utav den typ vi märker av, kommer från områden där västerlandet uttryckt sin färgblinda universalism genom att försöka implementera demokrati. Visserligen handlade Irak-kriget egentligen om att försvara petro-dollarn, och kriget rättfärdigades ursprungligen via WMDs, men vad som i längden fick merparten av folket där hemma att acceptera det var spridandet av den heliga demokratin.

Med andra ord har västerlandet en viss skuld till dessa flyktingar, som i sin tur har anledning att vara misstänksamma mot vår heliga universalism. Våra kulturella ideal har förstört deras hemländer, och nu kräver vi att de ska integreras i dessa. Integreras i ett system där de med absolut största sannolikhet alltid kommer vara missanpassade outsiders, om så bara på grund av våra instinktiva reaktioner på folk som ser annorlunda ut.

Det bör noteras att det här inte är ett slutgiltigt argument mot mångkultur. Många västerlänningar som flyttar till Asien är exempelvis fullt medvetna om vilket position de kommer att få i det nya samhället. Man måste väga fördelarna mot nackdelarna, på både individuell och samhällelig nivå. Väger nackdelarna över, heter alternativet separation.

Män är utbytbara?

Har skrivit ett gästinlägg på gruppbloggen Genusdebatten, där jag ställer upp en metod för att utforska orsakerna till de könsskillnader jag ser. Förhoppningsvis kan min kvasibayesianska inställning smitta av sig.

http://genusdebatten.se/gastinlagg-man-ar-utbytbara-2/

Nonsens och propaganda

Snubblade över detta:

hmmm, a signal they realize equality (as sold for awhile now) is a losing message? pic.twitter.com/gGbeIilZn8
— Gunter (@FoolishReporter) 27 mars 2014

Det här är ett utmärkt exempel på hur nonsens används som ett propagandavapen. "Nonsens?!", tänker du. Ja, nonsens.

För vad händer när man försöker omsätta dessa principer till handling? Tolkar vi det senare påståendet som att människors värde är oändligt, är fortfarande alla människor lika mycket värda. Tolkar vi det som att man inte kan jämföra människors värde kan vi inte längre prioritera.

Kan vi inte prioritera blir vi handlingsförlamade.

Är vi handlingsförlamade behöver vi någon som säger åt oss vad vi ska göra. Någon vi litar instinktivt på. Någon som kan dra i våra undermedvetna trådar. Försöker man bli av med tydliga hierarkier mellan människor får man istället dolda hierarkier. Hierarkier där ingen vet vem som har kontroll över vad. Hierarkier där makt är frikopplat från ansvar.

En liknande variant av nonsens kommer i formen av dekonstruktion in absurdum: "Hur kan du vara så säker på det?" För de flesta fenomen (i synnerhet fenomen på samhällsnivå) här i världen finns det inte kontrollerade experiment. Det medför att man måste utgå ifrån den information man har till hands och genom den försöka bedöma sannolikheterna för olika utfall.

Däremot skapar oförmågan att ge ett definitivt svar ofta illusionen av att det finns något alternativ med bättre sannolikhet. Det här alternativet brukar ofta ligga i bakhuvudet på de flesta, där det har placerats genom olika former av suggestivt historieberättande. Ingen behöver säga rakt ut att det här är det faktiska alternativet, så därför behöver ingen heller ställa frågan ifall det verkligen har något verkligt stöd.

Tillbaka till bilden där uppe. Den är förmodligen ett symptom på att allt fler börjar ifrågasätta att alla verkligen är lika mycket värda. Värderar du afrikanska barn lika mycket som din morsa? Varför låter du i så fall henne äta, och inte dem? Börjar sådana frågor ställas allt för mycket förlorar ideografin slagkraft. Därför måste man lägga till ännu mer nonsens, för att på så sätt mota tillbaka folks sinnen till ett stadium där de inte kan dra några rationella slutsatser.

Addendum: Det är fullt möjligt att folk skapar den här typen av idéer helt på egen hand, för att slippa ta beslut. Blir lite väl konspiratoriskt ifall man inte har det i åtanke.

Skapandet av identitet

Människan är en social varelse. Hon kräver samhörighet och något att vara stolt över, bortom sina egna personliga egenskaper. Dock gör den moderna individualismen att detta ofta förbises, då det ses som suspekt och lite smutsigt att ha stolthet för den egna gruppen. Individualismen ser människan som ett resultat av sin inneboende fria vilja, snarare än någon som får sin mening från relationen till sin omgivning. ”Hipstern” skulle i sin ovilja att kategoriseras kunna ses som kulminationen av den här utvecklingen. Resultatet av detta synsätt är att vi ofta är blinda för en hel del social dynamik, vilket är anledningen till att jag vill ta upp några användbara begrepp.

Vi kan börja med en separation mellan in- och utgrupper, och inte enligt vilka gruppindelningar som helst. Bloggen nydwracu har skapat begreppet thede för en ingrupp som är viktig för din identitet. Det som faller utanför denna grupp, dvs utgruppen, benämns elthede. Begreppet är såpass praktiskt att jag tänker försvenska dess böjningar, i ett försök att etablera det.

Theder finns i olika storlekar och varianter, och oftast har en person flera olika theder som denne hör till. Det kan vara saker som familj, hemstad eller etnicitet, men även saker som subkulturer och politiska ståndpunkter påverkas av det här. Ofta finns en hierarki av grupper inom gruppen, exempelvis att någon i första hand ser sig som skåning, i andra hand som svensk, i tredje hand som nordeuropé. Utöver detta hämtar folk även identitet från kombinationer av theder, exempelvis en skånsk hiphopare.

Vad som skiljer thede från en vilken grupp som helst är det emotionella; att om någon går till angrepp mot din thede kommer du att ta det personligt. På så sätt skapas både livsmening och solidaritet inom grupper, men samtidigt måste en thede alltid definieras i motsatsförhållande till en elthede. Folk vill inte bara vara medlemmar av en grupp, vi vill vara medlemmar av en exklusiv grupp.

Oss och Dem

En grupps thediskhet – styrkan i dess känslomässiga sammanhållning – förstärks av hyllande av den egna gruppen, smutskastning mot det elthediska, samt genom skapande t av ett gemensamt språk. nydwracu kallar det ”throwing exosemantic gangsigns”, men vanligtvis används begreppet ”shibbolets”, efter följande bibelverser:

4 Och Jefta församlade alla Gileads män och gav sig i strid med Efraim. Och Gileads män slogo efraimiterna; dessa hade nämligen sagt: »Flyktingar ifrån Efraim ären I; Gilead är ett mellanting, varken Efraim eller Manasse.»
5 Och gileaditerna besatte vadställena över Jordan för efraimiterna. Då nu någon av de efraimitiska flyktingarna sade: »Låt mig komma över», frågade Gileads män honom: »Är du en efraimit?» Om han då svarade nej,
6 så sade de till honom: »Säg 'schibbolet'.» Sade han då »sibbolet», därför att han icke nog lade sig vinn om att uttala ordet rätt, så grepo de honom och höggo ned honom där vid vadställena över Jordan. På detta sätt föllo vid det tillfället fyrtiotvå tusen efraimiter.

-Domarboken 12

Med ”exosemantisk” menas den information ett ord kan ge om grupptillhörigheten hos personen som använder det. Exempelvis uppstår inom många branscher så kallat ”fikonspråk”, vilket så gott som alltid är obegripligt för utomstående. Det här kryptiska språket är oftast nödvändigt för att beskriva specifika saker och förhållanden inom en bransch, men språket kan även fungera som ett bevis på att den som använder det har erfarenhet av branchen; att det är ”en av oss”. I motsatsförhållande till det torraste fikonspråket står de mest emotionellt rörande shibboleterna. Dessa är oftast de begrepp som har luddigast definition, då hängivenhet till nonsens kan visa på en större lojalitet än vad hängivenhet till konkreta fakta kan göra. Man skulle kunna se det som en del av vår religiösa instinkt, att vår identitet kräver något som är större än oss själva.

Utöver detta finns det även ord som tjänar som elthediska markörer; som det ”sibbolet” som fick eframiterna slaktade vid Jordanflodens stränder. Den undermedvetna logiken är att eftersom ordet används av dem, kan det inte användas av oss.

Ord och koncept som fungerar som sammanhållande för ett helt samhälle kallas ideografer. Dessa brukar härstamma från någon väldigt inflytelserik thede, och finns i både inkluderande och exkluderande varianter. Exempel kan vara frihet, solidaritet och demokrati - eller slaveri, egosim och fascism. (Eller varför inte ”alla är lika mycket värda”) Som ni kanske märker blir regeln om att luddiga begrepp skapar lojalitet extra tydlig här, kanske därför att ett samhälle innehåller en väldans massa individer, vilket gör behovet av uppfattad sammanhållning större.

Under vår förhistoria var förmodligen en uteslutning från den egna stammen förödande för enskilda individer, särskilt i våra kargare klimat. Under medeltiden var landsförvisning ett vanligt straff. I dagsläget kan förstås folk bli utvisade, men endast om man har något annat ”hemland”. Däremot slår själva hotet om uteslutning från samhället fortfarande mot samma instinkter. Etablerandet och upprätthållandet av shibboleter spelar därför fortfarande en stor roll för både privata och offentliga samtal.

Problemet i vår tidsålder av ständiga opinionsmätningar och välslipade PR-metoder, är att positionering ofta kommer långt före diskussioner om konkreta sakförhållanden. Rädslan för att brännmärkas genomgår hela samhället. För ett tag sedan var jag i kontakt med någon som fått en kreditupplysning körd av Reserachgruppen. Människan trodde att dennes karriär var på väg att förstöras, tack vare två textrader, skrivna för ett år sedan.

Samtidigt slåss antirasister/feminister om vem som ska ha rätten att kalla sig antirasist/feminist. Själv tror jag inte det är en slump att grupper vars starkaste shibboleter är inkludering och jämlikhet, ägnar sig åt mest mobbning och statuslekar. Eftersom man förnekat hierarki saknas det tydliga spelregler för hur man klättrar i den hierarki som trotts det alltid kommer att finnas. Samtidigt lämnar oviljan att definieras av sitt arv ett tomt gapande hål som måste fyllas med ideologisk lojalitet.

Tradition och ett "organiskt samhälle"

Bland nationalister och konservativa pratas det en del om "organiska samhällen" och tradition. Jag har aldrig riktigt lyckats bena ut exakt vad de egentligen menar, men jag tycker begreppet passar sig utmärkt för min egen världssyn. Därför tänkte jag kapa det, för mina egna lömska syften.

Ett organiskt samhälle ser jag som motsatsen till ett konstruerat samhälle. Det innebär att samhället vuxit fram från att individer prövat sig fram. Man skulle kunna göra en jämförelse med "den fria marknaden" i den ekonomiska sfären, som är en nödvändighet just därför att ingen kan planera en ekonomi. På samma sätt tror jag inte det är möjligt att planera ett socialt system, eftersom människor helt enkelt är för komplexa.

Tradition innebär kulturella egenheter som fått gro över generationer, där beteenden och ceremonier som varit långsiktigt gångbara överlevt och förts vidare till nästa generation, utan att man för den sakens skull lyckats förklara exakt varför det fungerar.

Tradition är inte något man kan skapar, utan något man odlar. För det krävs det att man avhåller sig från att riva upp rötterna och klippa av kvistar man ogillar hela tiden. I dagens samhälle finns det väldigt lite genuina traditioner, med möjliga undantag för inom vissa professionella sfärer. Det är möjligt att man kan dra lärdomar ur forna traditioner för att forma startskottet till nya, men för att det ska ha någon chans att slå rot måste den moderna demokratiska staten bort.

Demokratin ersätter nämligen realism med populism; istället för välbeprövade strategier får man strategier som utformats specifikt för att tilltala varje ny generations uppfattning om vad världen borde vara. På grund avsaknaden av parallella jämförelsepunkter måste jämförelserna göras över tid, vilket leder till en lång rad av vilda korrigeringar, som gång på gång sliter upp de sociala mönster som hinner slå rot.

Länkar

Jag har skapat en särskild sida för att samla och dela med mig av länkar jag tycker är relevanta för bloggen. Den innehåller både artiklar och diverse forskning och den kommer att uppdateras löpande allt eftersom jag hittar nya saker.

Länk här, och i menylisten där uppe

Testosteron och dess frånvaro

Så gott som alla känner till att testosteron hjälper byggandet av muskler. Vad färre känner till är dess psykologiska effekter, bortom det mytologiska "roid-rage".

Högre testosteronnivåer är kopplade till högre spatial förmåga, risktagande, utilitarism, aggression och social dominans (Jag har inte läst studierna, då de kostar en del pengar, utan litar på att deras abstracts ger en rättvisande bild av resultaten)

Vidare tycks det minska folks tendens att lita på varandra, särskilt hos den naivare skaran. Däremot ökar det tendensen att behandla varandra "rättvist" i så kallade ultimatumspel. Den senare studien, som är utförd på kvinnor, visar även att högre testosteronvärde ökar tendensen att vägra acceptera erbjudanden som inte uppfattas som rättvisa, trotts att det innebär ett sämre resultat för sig själv som person.

Eftersom studien var en så kallad dubbelblind studie, kunde man även visa på att försökspersonerna trodde att testosteron skulle rak motsatt effekt mot vad det faktiskt hade, vilket påverkade deras beteende.

Figur tagen från denna artikel om studien

Ultimatumspelet är utformat för att mäta vår instinktiva känsla för rätt och fel. Ett exempel på ett liknande experiment är "the Wason Selection Task", som man själv kan testa variant en av här. Jag rekommenderar att du gör det innan du scrollar ner, då det ökar förståelsen för vad jag vill få fram (samt att jag inte kan länka direkt till texten i slutet av testet). Det innehåller bara 3 frågor, som går relativt fort att svara på.

Iustitia

Resultaten från hemsidan, för alla som gjort testet:

Question 1
Correct: 23%, Incorrect: 77%.
Question 2
Correct: 22%, Incorrect: 78%.
Question 3
Correct: 58%, Incorrect: 42%.
Total Results: 78383

Från förklaringstexten i slutet av testet:

The significant point about this test is that we are incredibly bad at it! Typically, some 75%-80% of people get the test wrong.(...)According to Leda Cosmides and John Tooby, the results of the Wason Selection Task demonstrate that the human mind has not evolved reasoning procedures that are specialised for detecting logical violations of conditional rules. Moreover, they claim that this is the case even when these rules deal with familiar content drawn from everyday life. 

However, they argue that the human mind has evolved to detect violations of conditional rules, when these violations involve cheating on a social exchange. (...)The third task you completed did have a cheating context. If Leda Cosmides and John Tooby are right, you should have found this task much easier than the first two. 

Resultatet tyder på att våra logiska förmågor främst har utvecklats för att hålla reda på sociala regler och villkor, för att motverka "fusk". Resultatet från ultimatumspelet tyder på att testosteron ökar vår vilja att upprätthålla dessa sociala regler och villkor.

Slutligen kan det även nämnas att testosteronbrist är kopplat till depression, 2


Dessa små faktapunkter är förstås intressanta för sig själva, men man kan även sätta dem i en vidare kontext. Då i kombination med att testosteronnivåer världen över tycks vara på nedgång:

The average levels of the male hormone dropped by 1 percent a year, Dr. Thomas Travison and colleagues from the New England Research Institutes in Watertown, Massachusetts, found. This means that, for example, a 65-year-old man in 2002 would have testosterone levels 15 percent lower than those of a 65-year-old in 1987

http://uk.reuters.com/article/2006/11/01/health-testosterone-levels-dc-idUKKIM16976320061101

Then in the summer of 2006, Travison attended an Endocrine Society meeting where another researcher, Antti Perheentupa M.D., Ph.D., from the University of Turku, in Finland, presented evidence of a similar decline. The Finnish results suggested the change was happening among younger men, too. A man born in 1970 had about 20 percent less testosterone at age 35 than a man of his father's generation at the same age.
(...)
Taking multiple medicines also tends to decrease testosterone, and a quarter of the Massachusetts test participants were practicing "polypharmacy"—taking six or more medicines at the same time. This was partly because the test group had aged. But in tandem with the obesity epidemic, participants also seemed to be experiencing an Rx epidemic. In 1988, 38 percent of the men were not taking regular medications. By 2003, not one man could make that claim. 

Still, obesity and polypharmacy together weren't enough to explain the loss of testosterone. Nor was the dramatic decline in smoking among participants, though quitting can sometimes cause a decrease in testosterone. To filter out these effects, Travison's group looked at a subsample of 500 nonsmokers who were neither obese nor taking a large number of drugs. And even these apparently healthy men displayed the same exaggerated decrease in testosterone.

http://www.menshealth.com/health/testosterone-under-attack

Nästan precis samma sak sker alltså i både USA och Finland. Vad är oddsen för att det även sker i Sverige? Från MensHealth-artikeln får vi även:

Increasing numbers of boys are being born with genital abnormalities, including undescended testicles, and urethras that exit in odd places along the penis. In Denmark, 40 percent of young men have a subnormal sperm count, and the rate of testicular cancer is among the highest in the world. In the United States testicular cancer has recently become the most common malignancy among Caucasian men ages 15 to 35. Some researchers have grouped these developments together as "testicular dysgenesis syndrome," or TDS, with "dysgenesis" meaning abnormal development of the male organ.

I mina ögon kan man gott ta för givet att testosteronnivåerna sjunkit även här. Resultatet är att den manliga delen av befolkningen är mindre risktagande och mindre socialt dominant, med både minskad vilja och minskad förmåga att upprätthålla en konsekvensorienterad moral (till fördel för drömmande och poserande). Ovanpå det kan vi lägga depression och oförmåga att attrahera kvinnor, så har vi fångat några av samtidens problem i en enda molekyl.
.

17β-hydroxiandrost-4-en-3-on

Så, vad kan man göra åt det? Ärligt talat så är jag inte särskilt bevandrad inom medicin, men träning verkar vara ett uppenbart svar, då muskelmassa ökar medan kroppsfett tycks minska testosteron. Sen verkar det enligt denna artikel som att tävlingsmoment av olika slag ökar testosteronproduktionen, även ickefysiska sådana.

Från en studie på möss:

trans-Resveratrol (trans-3,4′,5-trihydroxystilbene) is a natural antioxidant that is widely consumed in the Mediterranean Diet in the form of peanuts, grapes, and wine. (...) Serum concentrations of gonadotrophins and testosterone were significantly higher in the resveratrol-treated group.

Flashbacktrådar om testosteronökning

Svar på varför nivåerna minskat?

Artiklar på samma ämne
http://www.staresattheworld.com/2013/10/an-epidemic-of-low-testosterone/
http://heartiste.wordpress.com/2013/08/23/generational-decline-in-testosterone-levels/

Nej till jämställdhet

Nobody is equal to anybody. Even the same man is not equal to himself on different days.

-    Thomas Sowell

En liten uppmaning till alla som tycker att feminismen inte följer sin egen logik.

Begreppet jämställdhet är fullständigt meningslöst, eftersom det dels är fantastiskt luddigt, dels förmodligen är omöjlig i de flesta definitioner man lyckas konkretisera. Beroende på hur man mäter så finns det alltid mer att göra, vilket innebär att diskursen snarare handlar om att samla politiskt momentum än någon slags logisk-empiriskt sanningssökande*. Genom att kräva mer jämställdhet av feminister ger ni dem bara mer glöd i sin eviga kamp mot verkligheten.

Nedan vill jag kort visa hur "jämställdhet" är 1) omöjligt, 2) skadligt för relationerna mellan könen och 3) dumt att yttra ens i retoriska syften.

Om vi börjar med den första punkten så kan vi ju först och främst notera att "allas lika värde" är omöjligt, då värde kommer av subjektiva värderingar. Visst skulle du kunna påstå att du värderar alla människor på jorden lika mycket, men då skulle du ljuga. Fast "jämställdhet" verkar ju främst handla om utfall i den verkliga världen, oavsett om man åsyftar juridiska-, ekonomiska eller andra typer av utfall. Kan man hitta något vettigt där?

Exempel: Löner
Män tjänar i snitt mer än kvinnor. Kontrollerar man för en rad faktorer minskar skillnaden, men den försvinner inte helt. Det beror på att alla anledningar till att en arbetsgivare är villig att betala ut lön inte går att definiera nog rigoröst. För att få fullständig jämställdhet på det här fältet skulle man behöva instifta ett statligt löneprogram med tydligt definierade kriterier för alla lönenivåer i alla yrken. Det här är säkerligen ett drömscenario för vissa autister, men för majoriteten av befolkningen skulle det nog vara ett jävla aber.

Exempel: Straff
Lagen är i stor utsträckning könsneutral. Trotts detta får kvinnor i snitt lägre straff än män för samma brott. Det här beror på att folk i gement har en genetiskt inprogrammerad drift att vara mer beskyddande mot kvinnor. För att få utfallet jämställt skulle man därför behöva göra lagen ojämställd.

Exempel: Vårdnad av barn
Barn är beroende av moder i början av sina liv. Därför har kvinnan en klar fördel i vårdnadstvister. Ska man ha "rättvisa" här måste man ha ett stat som lägger sig i en väldans mycket mer av folks privatliv.

Den enda vinnaren i det här spelet är den ständigt expanderande staten.

När det kommer till den andra punkten, bygger den mycket på observationer från Flashbacks feministforum, som är hyfsat mansdominerat, och diverse "manosphere" och "mansrätssaktivistiska"(MRA/MRM) bloggar. Det som slår en där, är att mycket kvinnoförakt verkar uppstå av att män får det inbankat att kvinnor är precis som dem, för att sedan upptäcka att kvinnor inte lyckas leva upp till deras manliga ideal. Med detta syftar jag på de speciella roller som män kommit att fylla i vår evolutionära historia; egenskaper vi därför värderar hos män. Muskelstyrka är väl det som först kommer upp i tanken, vilket de flesta lärt sig att ignorera, då det är en såpass uppenbar skillnad. Värre är det med de subtila egenheter som kommer med våra instinkter.

Kvinnor har historiskt varit mer beroende av gruppen för att klara sig. Det leder till att de uppvisar en högre grad av konformism, men även att de generellt är bättre på att ta hand om folk. Män är i högre grad utbytbara, vilket ger högre risktagande och högre självständigt tänkande.

Män har även en slags heder som går ut på att inte visa sig svag. Att visa sig svag är att öppna för attacker från utomstående, så vi föraktar instinktivt svaghet i både oss själva och i andra män. En man som behöver hjälp är gruppen till last, samtidigt som det inte finns någon garanti för att han kommer visa sig värdefull i ett senare skede. Kvinnor kommer å andra sidan alltid att behövas, på grund av att de för gruppens gener vidare, så ifall de visar upp sina svagheter är det bara positivt. Därför väcker kvinnor våra beskyddarinstinkter, då varje kvinna varit såpass viktig för gruppens fortlevnad.

Män som tagit det här med jämställdhet lite för seriöst, är oförstående för dessa mekanismer, och tycker det är "orättvist" att kvinnor inte behöver bevisa sitt värde i samma utsträckning.

("Som om att föda barn inte är en prestation". Förmodligen verkar även en liknande dynamik för att skapa en del förakt mot män, men jag har inte beblandat mig nog med feminister för att kunna uttala mig med samma säkerhet här)

Så kommer vi fram till den tredje punkten; varför användande av begreppet jämställdhet är dumt ur en rent retorisk synvinkel:

Jag har tidigare nämnt sekulära trosbekännelser. Det här är definitivt ett sådant fall. Då ordet jämställdhet inte har särskilt väldefinierat innehåll, är dess huvudsakliga syfte snarare att signalera grupptillhörighet**. I det här fallet feministisk grupptillhörighet. Genom att använda ordet signalerar du att du vill tillhöra gruppidentiteten "feminister" (eller den bredare gruppen "rättrogna människor som följer utbildningsväsendets gospel"); en sublimt kommunicerad längtan att bli accepterad in i gemenskapen. Det i sin tur implicerar att det är feminister som representerar den normala, sunda och balanserade samhällssynen, vilka har makten att godkänna eller avfärda dig. Utgångspunkten blir att det är du som ska bevisa att du är värdig. Inte bevisa dina påståenden, utan snarare bevisa att du är lojal och inte hyser några orena tankar i smyg.

Vidare så förstärker användandet av ett ord som referens till "det goda", hur folk uppfattar ordet: Varje gång du bedyrar att du är för jämställdhet, förstärks makten ordet har över åhörarnas sinnen. Nästa gång det nämns, kommer det förmodligen inte från din mun.

*Byggandet av momentum är förvisso huvudmålet för alla politiska debatter, men på den här bloggen sysslar vi främst med att lägga solida grunder, fria från memetiskt skräp.
**Obligatorisk läsning

Kryptoanarkism i New York Times

Artikeln är förutsägbart skeptisk, men bara att sådana här idéer sprids är en oerhörd vins för alla som inte uppskattar dagens stater.

In a nutshell, Mr. Srinivasan, a computer scientist and co-founder of the genomics company Counsyl, told a group of young entrepreneurs that the United States had become “the Microsoft of nations”: outdated and obsolescent. When technology companies calcify, Mr. Srinivasan said, you don’t reform them. You exit and launch your own. Why not do so with America?

Men istället för låta katedralens (eller "pappersbältets") huvudsakliga propagandaorgan sila budskapet, tycker jag man borde lyssna direkt på vad han har att säga.

transcript

Kulturell utveckling eller degeneration?

Med all vår tekniska utveckling blir det lätt anta att vi går en väldigt ljus framtid till mötes. Det hela är en del av den progressiva, linjära, historiesynen, där mänsklighetens historia har en tydlig riktning. Tillämpar man däremot en lite mer cyklisk historiesyn, ser man snabbt att mänskligheten har haft sina upp- och nedgångar. Civilisationer har sprungit upp, drivna av nya teknologier, för att sedan stagnera och slutligen förfalla. Utvecklingen i teknologi har stött på något hinder, en mystisk motkraft som tycks växa som en svans till teknologin, för att till slut överväldiga den.

En möjlig förklaring är att innevånarnas "moraliska karaktär" degenererar, men exakt hur skulle det i så fall gå till? Jag är ingen expert på historia, men jag tänkte visa på ett mönster som går att betrakta i dagens samhälle.

För att ni bättre ska förstå mönstret, tänkte jag först introducera ett koncept för att kategorisera olika evolutionära strategier, kallat r/K-selektion. Enkelt kan man förklara det som att r-selektion ger en hög mängd avkomma, samt liten investering i uppfostran, medan K-selektion är det omvända. r-selektion kännetecknas av opportunistisk fortplantning, större svängningar i populationens storlek, samt lägre social organisation, medan det omvända gäller för K-selektion. Generellt främjas r/selektion av instabila miljöer, där ingen hållbart strategi för att investera i avkomman har kunnat utvecklas.

r/K-dikotomin finns även hos människor, då vår fortplantningsstrategi kan variera beroende på omständigheter. Tack vare våra stora skallar och långsamma mognad krävs det en hel del investering i att skydda havande och ammande kvinnor, men för en man finns fortfarande en möjligheten att skaffa en väldans massa barn med olika kvinnor. Kvinnan står därför inför ett val: skaffa en man som kommer hjälpa till med skydd och resurser under barnens uppfostran, eller en man som kan ge henne väldigt attraktiva söner, vilka kommer sprida vidare hennes gener i en väldigt hög utsträckning, men som själv även har barn med andra kvinnor.

Så, hur är det här relevant för en eventuell "degeneration" av dagens samhälle? I nutid är den svarta befolkningen i USA ett väldigt intressant studieobjekt. Där är det mönster jag vill visa på lite längre gånget, så feedback-loopen blir tydligare:

1. Uppmuntran av "självständiga kvinnor" + välfärdsstat
2.  Kvinnor drar sig mot "toppskiktet" av män (rent attraktionsmässigt, då försörjningsförmåga spelar mindre roll)
3.  Män fokuserar på att hamna i detta toppskikt istället för att bygga något långsiktigt (hyper-maskulinism á la gangsterkultur)
4. Ungar tar efter, då de inte har några fäder att se upp till. Åter till punkt 2...

Eftersom det handlar om en feedback-loop, snarare än en enskild händelse, blir effekterna tydligare för varje generation. Nuläget beskrivs bra här.

Effekten av punkt 1 är delvis beroende av hur stor chans man har att skaffa en signifikant bättre materiellt väldstånd genom att jobba. Eftersom möjligheterna är mindre för svarta (oavsett om det handlar om biologi, kultur eller "strukturell rasism") , blir effekten av välfärdsstaten större hos denna grupp.

Punkt 2 är ett helt fält för sig själv, som jag förmodligen kommer utforska vidare. Vad jag kan säga just nu är att "dominans" tycks vara viktigare för mäns sexuella marknadsvärde än utseende, samt att kvinnor dras till män som andra kvinnor dras till. Det senare är inte enbart en effekt av att attraktivare män drar till sig fler kvinnor, utan bara själva vetskapen om att en man eftertraktas av andra kvinnor gör honom mer attraktiv.

Punkt 3 tycks vara en uppenbar effekt om man ser till vad svart kultur har utvecklats till. Dock kan graden av kausalitet inte bestämmas med exakthet, då det även finns andra orsaker.

Punkt 4 handlar om normalisering. Tabun för "slampighet" försvinner för den nya generationen, samtidigt som pojkars manliga förebilder i högre utsträckning finns utanför hemmet.

Man skulle kunna argumentera för att det är ett fenomenen som är väldigt specifikt för just svarta i USA, men den lösa polygamin tycks även breda ut sig i norden.

Utvecklingen går mot allt fler barnlösa män, anser hon efter att ha studerat SSB:s befolkningsstatistik från 2000. - En fjärdedel av alla 40-åriga norska män har inga egna barn. Barnlösheten ökar mycket mer än för kvinnor, säger Skrede och tillägger att andelen män som har barn med flera kvinnor ökat lika tydligt. År 2000 hade bara sju procent av de 60-åriga männen barn med flera kvinnor. Andelen bland 45-åriga män låg på tolv procent.

Att svenska män blir mer antisociala (punkt 3) på grund av den här skiftningen är knepigt att bevisa. Invandringen påverkar exempelvis inte bara statistiken, utan har även ett kulturellt inflytande. Dock skulle man kunna undersöka skolresultat, hur många som läser vidare (påverkas dock av vår galna utbildningspolitik), korruptionsgrad och liknande faktorer som kan visa huruvida vi män investerar i en gemensam framtid. En översikt, som delvis berör detta, är Bo Rothsteins artikel 'De som inte har, inte älskar och inte är'.

The Story Of Hip Hop And The Crack Generation

Jag sitter och filar på ett inlägg om "degeneration". För att ge lite bakgrund såväl som ett vidare perspektiv skulle jag vilja rekommendera en dokumentär. Planet Rock: The Story Of Hip Hop And The Crack Generation handlar, som titeln antyder, om samspelet mellan hiphop och den knarklangarkultur som dök upp i och med introduktionen av crack.

Konservatismens dialektiska analfabetism

Dialektik är ett sätt att betrakta samhällelig debatt, samt dess utveckling. Det hela startar med att man har en tes, som representerar status quo i folks uppfattning. Denna tes är med nödvändighet imperfekt, vilket ger upphov till en antites. Antitesen består av de relevanta observationer som tycks motsäga tesen. Från konflikt och förening och en massa tjaffs fram och tillbaka mellan tes och antites föds sedan syntesen; den nya uppdaterade världsbilden.

Problemet med konservatismen är att den inte verkar ha begripit den här processen. Den är inte proaktiv, vilket gör att vi ständigt har en glidning av den politiska jämvikten. Ser man på det dialektiskt så hamnar alltid antitesen till vänster om status quo, eftersom konservativa aldrig producerar någon egen antites. Det är ungefär som att ställa upp i dragkamp, men vägra luta sig, för att man är såpass bekväm på den punkten man vid tillfället råkar stå.  Man spelar hela tiden på vänsterns villkor, i deras begreppsvärld, och har därför fullt sjå med att försvara sig.

Ett exempel för att demonstrera processen kan dras ur feminism. Från Radish Magazine lär vi oss hur läget ligger idag...

 Huffington Post (2013), “just 20 percent of Americans — including 23 percent of women and 16 percent of men — consider themselves feminists.” On the other hand, 82 percent “believe that men and women should be social, political and economic equals.”

...samt hur det såg ut förr i tiden:

“Numerous opinion polls throughout the suffrage campaign continued to find the majority of women not wanting a vote” (TheSuffragettes.org). State anti-suffrage organizations in America were “staffed and run by women,” their memberships “overwhelmingly female,” and the role of men “marginal” (NebraskaStudies.org). The leading national anti-suffrage organizations, — the National Association Opposed to Woman Suffrage (NAOWS) in the US and the Women’s National Anti-Suffrage League in Britain, — were founded and run by accomplished women like Josephine Dodge, Mary Augusta Ward and Gertrude Bell. 

(Jag rekommenderar att ni läser hela artikeln, även om jag bara behöver dessa punkter för den poäng jag gör här)

Försöker vi dra en linje mellan då och nu, så ser vi att det är en minoritet gnälliga personer på vänsterkanten som sakta  men säkert pushat agendan, en bit i sänder. När en uppsättning mål är uppnådda dyker det automatiskt upp en ny uppsättning, då "jämställdhet" "allas lika värde" och liknande inte kan existera hos levande, tänkande varelser. Samtidigt lyckas man ständigt få "högern" att be om ursäkt för att man någonsin varit till höger om det status quo som för tillfället är gällande.

Jag tror att ett problem här är högerns dragning mot "eviga värden", vilka gör att man vill hitta en perfekt jämvikt. Samtidigt missar man att samhällskrafterna, för den sakens skull, inte snällt kommer att rada upp sig på varsin sida av just den punkt man själv resonerat sig fram till. Det fungerade när man kunde hota med skärselden, men nu för tiden måste man vara proaktiv och faktiskt uppdatera sina argument.

Vit flykt

Folk som "inte känner igen sig längre" vill ibland byta boplats. Jag tog en titt på SCB för att ta fram de 50 kommuner som har lägst andel personer med "utländsk bakgrund". Gjorde även en jämförelse med befolkningsmängd för respektive kommun.

Tryck här för att se resultatet

Bland de "större" kommunerna finns, Piteå, Skellefteå, Östersund, Övik och Gotland.

Flashbacktråd

Kredibilitetsinflation och felallokering av kapital

Hur kan vi ha expansion i monetär bas, utan att det märks av i konsumentpriser? För att besvara frågan tänkte jag introducera "kredibilitetinflation", som är ett koncept jag blev introducerad till av FOFOA, vilket jag tycker har ett ganska bra förklaringsvärde.

Kapital är inte siffror på ett papper, utan det är verkliga maskiner, kompetenser, lokaler, råvaror etc. Dessa måste vara rätt utformade och vara på rätt plats vid rätt tillfälle för att ha något värde. Ifall det upptäcks att kapitalet måste "ommöbleras" får man en recession, eftersom värdet av kapitalet visar sig vara lägre än man tidigare trott. Resurser måste avsättas för att fixa omallokeringen av kapital, vilket gör att man får mindre över till andra syften.

Finanssektorns uppgift är att ta vara på folks resurser genom att allokera dem effektivt. Haverier tyder på att man har misslyckats med allokeringen, vilket i en sund marknad borde innebära att man blir fråntagen sina möjligheter att allokera kapital. Det är så en marknad måste fungera, annars kan felallokeringen fortsätt växa ända tills det inte finns några resurser kvar. Förtroendet måste förtjänas.

Här kommer centralbanken in. Genom att tillföra marknaden artificiellt förtroende, i form av likviditet (och löften om likviditet), skjuter man upp uppvaknandet om att kapitalet är felallokerat.

Sedan 80-talet har centralbankers expansion av penningmängden lett till inflation i finansiella instrument, snarare än i konsumentpriser. Centralbankens funktion som stoppkloss mot bankkollapser har lett till kredibilitetsinflation. Med andra ord litar folk mycket mer på de finansiella instituten än vad de hade gjort på en marknad utan centralbanker. Folk lämnar över sina besparingar till finansindustrins spelare, utan vidare eftertanke, och förväntar sig att framtidens avkastning och priser på tillgångar (som aktier och hus) alltid kommer vara högre än dagens. Vad det i sin tur leder till, är att finansindustrin - befriade från marknadens tillbakahållande skepsis - blir korrumperad och börjar fokusera på att blåsa-, snarare än hjälpa kunder. Felallokeringen ökar, men täcks över med billiga krediter. Samtidigt försöker politiker hålla de värsta felinvesteringarna i schack med hjälp av regleringar, men då de agerar utifrån imperfekt information blir det mest bara halvmesyrer, som samtidigt får en massa oförutsedda negativa effekter.

Självständiga svenska flaggan

En flagga jag gjorde för ett tag sedan, baserad på An-Cap flaggan.

Det aristokratiskt blåa i vår Svenska flagga är utbytt mot anarkistiskt svart.

I An-Cap flaggan representerar det gula guld, och därmed handel. I den svenska flaggan representerar korset vår kultur och våra traditioner.

Jag upptäckte senare att det är någon semi-officiell flagga för Härjedalen, som skapades vid en kampanj för självständighet från Jämtland på 70-talet. Jag tycket historian passar väl in med den symbolik jag själv vill komma åt med flaggan.

Det måste dock sägas att jag är lite ambivalent till korset, eftersom jag anser att vissa kristna egenheter haft negativ inverkan på hela västvärlden, samt att det ser väldigt knepigt ut att försöka återskapa en gudatro som kan upprätthålla kristendomens goda sidor. Däremot är korsflaggan en av världens äldsta. Kanske kan lite av den äldre traditionen räddas från det kollektiva undermedvetna, ifall vi avslutar den eviga revolutionen?

Varför pengar?

Det finns onekligen många som undrar vad pengar ska vara bra för över huvud taget. Jag gav en ganska abstrakt förklaring till pengars funktion och syfte i posten 'Vad är pengar?', men en allt för abstrakt förklaring ger ingen konkret uppfattning om ett fenomens magnitud. För att ge en djupare förståelse, tänkte jag tipsa om två texter som fick mig att förstå hur viktigt pengar är:

Franciscos Money Speech förekommer i romanen Atlas Shrugged av Ayn Rand, utgiven år 1957.  Det hela är en monolog som industrialist-arvingen Francisco d'Anconia håller framför ett gäng bortklemade societets-människor (vars psykologi beskrivs väldigt bra här), som slänger sig med plattityder om att "pengar är roten till allt ont".

Det inledande stycket sätter tonen för resten av denna fantastiska skrift:

So you think that money is the root of all evil?” said Francisco d’Anconia. “Have you ever asked what is the root of money? Money is a tool of exchange, which can’t exist unless there are goods produced and men able to produce them. Money is the material shape of the principle that men who wish to deal with one another must deal by trade and give value for value. Money is not the tool of the moochers, who claim your product by tears, or of the looters, who take it from you by force. Money is made possible only by the men who produce. Is this what you consider evil?

I, Pencil är en essä skriven 1958 av Leonard E. Read. Den tar upp ett exempel på vad som måste till för att en blyertspenna ska tillverkas. Nyligen producerades även en kortfilm till minne av texten, som presenterar ungefär samma budskap:

Något jag lade märke till först nu är att de båda nästan är publicerade inom ramen för ett år, även om Atlas Shrugged tog över ett decennium från ide till färdigställande. 1959 bröt Vietnam-kriget ut, och under följande decennium föddes en del nya sätt att se på världen.

Vad är pengar?

Ja, vad syftar vi egentligen på när vi pratar om pengar? Det finns, framför allt bland de politiska extremerna på högerkanten, många starka åsikter om vad som är pengar och vad som inte är det. Själv har jag ägnat en hel del funderingar åt det hela och det här är väl mitt försök till att sammanfatta detta fascinerande ämne. Jag tänkte börja med grunderna, innan jag börjar undersöka hur pengar faktiskt fungerar idag.

Först och främst måste det nämnas att "pengar" är en egenskap vi tillskriver objekt, inte objekten i sig. Saker som en gång var pengar, kan förlora den egenskapen, medan saker som inte är pengar kan bli det.

Varför vi har pengar från första början är för att det underlättar handel. Varför vi har handel är framför allt på grund av att specialisering ger högre produktivitet. De flesta, särskilt i en specialiserad ekonomi, har saker de inte behöver och saknar saker de skulle vilja ha. Tänk att en person har vara A, som denne inte behöver, samtidigt som denne vill ha vara B. För att kunna utför handel, och få sitt behov tillfredsställt, måste denna person hitta någon som har ett överskott på B, och vill ha A.

Vidare kan vi anta att sannolikheten att en slumpvald person i vår hypotetiska ekonomi vill ha vara A är 20%, att samma sannolikhet gäller för att den slumpvalde skulle ha ett överskott på B, samt att dessa sannolikheter är oberoende av varandra. Sannolikheten att en slumpvald person skulle vilja utföra handel med vår försökskanin blir då 0,2*0,2=0,04, dvs 4%. Alltså måste vår försöksperson i snitt ta kontakt med 25 personer för att kunna handla.

Anta nu att det finns någon vara som alla i ekonomin har, men som alla vill ha mer av. Nu behöver försökspersonen bara leta upp någon som vill ha vara A, samt någon med överskott av vara B. Med 20% sannolikhet för båda blir det genomsnittliga antalet uppsökta personer 5+5=10. Alltså är den här ekonomin långt mycket mer effektiv.

Generellt skulle man kunna säga att sannolikheten för att hitta någon att handla med i ekonomin utan pengar beskrivs av P(A)*P(B)=P(AB), medan sannolikheten med pengar beskrivs av 1/P(A)+1/P(B)=1/P(AB), men i den verkliga världen är det inte alltid man kommer över ens om priset.

Vilket leder mig till en viktig punkt: Sakers värde är helt beroende av subjektiva värderingar. Jag tror inte detta kan poängteras nog, då det ofta verkar komma bort i den ekonomiska "vetenskapens" matematiska modeller. Så varför värderar folk pengar?

Svaret: Folk litar på att pengarna kommer att bevara deras köpkraft. Pengar agerar alltså som värdebevarare.

Men alla värdebevarare är inte pengar. Folk köper saker som konst och gamla bilar för att bevara sin köpkraft, men dessa blir inte pengar för den sakens skull. För att det ska blir pengar måste det bli ett allmänt accepterat bytesmedel.

Man kan skilja ut några egenskaper som krävts för att folk ska acceptera något som pengar. Framför allt måste det vara svårt att tillverka, så att den mängd som redan finns tillgänglig inte fluktuerar allt för mycket. Det ska även vara enkelt delbart, så att precis prissättning och mindre transaktioner blir möjliga.

Sen måste det även vara en fokuspunkt, dvs något som en tillräckligt människor ser som ett naturligt och uppenbart alternativ för rollen som pengar. Här kommer historiska och psykologiska förklaringar in, till varför vissa saker blir pengar medan andra inte blir det.

Förutom rollerna som värdebevarare och bytesmedel, så har pengar ytterligare en roll, nämligen den som prisreferens. Vi mäter värdet på allt annat i termer av pengar; hur mycket vi är beredda att betala, hur mycket andra vill betala osv. Prismekanismen är ett väldigt viktigt verktyg för de krafter som samordnar vår ekonomi, för utan den skulle planering bli omöjlig. Därför att det viktigt för samhället att pengars roll som prisreferens fungerar.

En sak som är viktig att peka ut är att pengar är en form av finansiell bubbla. Då folk värderar dem främst för vad de tror att de senare kan byta till sig, kommer deras pris med nödvändighet stiga över vad det hade varit om folk bara gått efter personligt bruksvärde.

I framtiden kommer jag nog göra ett försök till att förklara hur dagens penningsystem ser ut, men för att det ska bli begripligt måste man först förstå grunderna.

Bara så ni vet

Maria Holmin har har gått på sina föreläsningar om normkritik när hen gick journalistutbildningen. Det här bildvalet får en guldstjärna ...

Enda kopplingen klippet har till bilden är att det innehåller en något suspekt "trendeexpert", men det kanske är mina norrländska lantishjärna som inte klarar av vanlig stockholmska?
http://www.svt.se/nyheter/sverige/surfplattorna-forandrar-vara-hem

Uppdatering:

@FBroi Det var faktiskt inte jag som valde bilden. Det var webbredaktören. Så jag vet inte.
— Maria Holmin (@MariaHolmin) November 1, 2013

Angående längdskillnadstramset...

...och andra "aktuella frågor".

Jag har inte haft TV på 5 år. Kan inte påstå att jag saknar det.

Allmän skolgång

Det här skrev jag ursprungligen som svar till någon som hade fått som läxa att ta reda på vad "människosyn" har för relation till "demokrati":

Människosynen är en trosbekännelse, som dina lärare har som jobb att få dig att upprepa med egna ord, för att på så sätt försäkra sig om att du internaliserat budskapet. I grunden för trosbekännelsen ligger dogmat om alla människors lika värde.

Det här är ett direkt arv från kristendomen, som numer poserar som sekulärt, dels eftersom det ger frihet från den djupare tradition som kyrkan för vidare, dels eftersom det lär elever att känna att vissa uppenbart falska idéer är moraliskt oantastliga. Eftersom det är så uppenbart falskt, blir det även ett bra verktyg för att sortera ut hädare, som vågar använda sin hjärna till att trotsa den sanna trosläran. Det goda samhället har nämligen inte plats för sådana.

Demokratin kräver nämligen en sammanhållen världsbild för att fungera. Om inte merparten av folket reagerar emotionellt på vissa förutbestämda ord, kan inte media kontrollera folks åsikter.

Obligatorisk skolgång och nationella skolplaner dök först upp i det Preussiska imperiet, som ett steg i enandet av de olika etniciteter som fanns under kejsarens styre. Den är en viktig del av vad som kommit att bli den moderna nationalstaten, där den suveräna makten ersatte gud, vilken med demokratin sedan ersattes med "folket". Självbilden av en "sekulär stat" är numera väldigt viktig, eftersom staten då får ensamrätt på vissa delar av folkets behov av "högre värden".